Bergmans ”Persona" som spöklik själsthriller

Teater Artikeln publicerades
Ingmar Bergmans ”Persona” spelas under detta Bergman-år som pjäs på Malmö stadsteater.
Foto: Emmalisa Pauly/Malmö stadsteater
Ingmar Bergmans ”Persona” spelas under detta Bergman-år som pjäs på Malmö stadsteater.

Recensenten Martin Lagerholm tycker scenpremiären på Malmö stadsteater av Ingmar Bergmans filmdrama ”Persona” pendlar mellan ett starkt inre drama och fars.

Vid två tillfällen har jag haft förmånen att se den eminenta tyska skådespelaren Corinna Harfouch på scen. Härom året i en uppsättning av Heiner Mülllers revolutionsdrama  ”Der Auftrag” på teaterfestivalen Festwochen i Wien, och nu i tyska Anna Bergmanns version av Ingmar Bergmans ”Persona” i Malmö.

Båda gångerna har hon under pjäsens gång varit vitsminkad i ansiktet, likt en pierrot eller en japansk No-teaterfigur. Som om spelet med identiteter och de subtila skiftningarna mellan allvar och axelryckande spefullhet är inpräntade i hennes skådespelar-dna. Och inte blir hon sämre av att spela mot Karin Lithman i Malmö Stadsteaters bidrag till Bergmanåret 2018, en samproduktion med Deutsches Theater i Berlin.

”Persona” hör till Bergmans mest radikala och i all sin filmtekniska avantgardism ”svåra” filmer. Detta obarmhärtiga och rituella makt- och maskspel handlar om skådespelerskan Elisabet (Harfouch) som bestämt sig för att sluta prata, som inte längre kan skilja på sina roller eller mellan konsten och verkligheten, och som får vård och övervakas av sjuksystern Alma (Lithman), som till den grad påverkas av sitt uppdrag att också hennes identitet börjar vackla. Med sina ceremoniella psyko-ritualer och mentala och kroppsliga symbioser mellan kvinnorna, kan stycket tematiskt erinra om Jean Genets märkliga pjäs ”Jungfruleken”.

I Malmö spelar Lithman den talande rollen och Harfouch den tigande, och under spelperioden i Berlin senare i höst byter de med varandra. Ett spännande projekt, där de båda uppsättningarna säkert kommer att få olika karaktärer, inte minst med tanke på att ett det skiljer 20 år mellan skådespelarna. På Intiman ser vi dessutom Susanne Karlsson och Andreas Grötzinger i styckets mindre roller som Läkaren respektive Elisabets man.

Att överföra ”Persona” till teaterscenen är en rejäl utmaning, med tanke på att Bergmans skapelse är just ett filmiskt konstverk med sin säregna klippteknik, närbilder, delikata spel med skuggor och ljus och kameravinklar, och där filmen gestaltar ett ”tillstånd” snarare än en linjär historia.

Det är en förvånansvärt texttrogen uppsättning Anna Bergmann och hennes huvudsakligen tyska produktionsteam presenterar, men där den rent sceniska bearbetningen ger prov på förhöjda uttryck och kraftig stilisering. Scenograf Jo Schramms dunkla och förvrängda spegelvärldar är effektfulla, liksom Hannes Gwisdeks suggererande och aktiva ljuddesign och Sebastian Pirchers projektioner av skevt videoinspelade scener på fondväggen, där delar av dramat utspelar sig. En hyllning till såväl teatermannen som filmaren Bergman.

Ingmar Bergmans ”Persona” spelas under detta Bergman-år som pjäs på Malmö stadsteater.
Foto: Emmalisa Pauly/Malmö stadsteater
Ingmar Bergmans ”Persona” spelas under detta Bergman-år som pjäs på Malmö stadsteater.

Snarare än en mental fallstudie konfronterar vi här en engagerande, spöklik och absurd själsthriller som stundtals, och inte helt lyckat, slår över i en psykopatologisk fars. Bergmann har i sina tidigare Malmöproduktioner haft en viss tendens att självsvåldigt dekonstruera förlagorna och glatt bege sig ut på de allehanda sceniska påfundens villovägar.

Något stramare tyglar här, förvisso, inte minst tack vare Harfouchs och Lithmans koncentrerade och laddade interaktion, deras dödsdans och växlande rollspel, från ömhet via vrede, våld, galenskap och skratt till slutets symbiotiska förvirring och katastrof.

Teater

”Persona”

Av: Ingmar Bergman

Regi: Anna Bergmann

I rollerna: Corinna Harfouch, Karin Lithman, Susanne Karlsson och Andreas Grötzinger

Premiär på Intiman, Malmö Stadsteater, lördagen den 15 september. Spelas till 8 november. Samproduktion med Deutsches Theater i Berlin