Tidskriftsspalten December

Under året som gått har trotjänaren Språkvård omvandlats till Språktidningen, som i något mera populariserad och lättillgänglig form fortsätter att besvara allehanda språkfrågor. I nya numret kan man läsa om stormaktstid och riksspråk, en hettitisk hästtränare som lämnar besked om de indoeuropeiska språkens framfart samt en artikel om hur män och kvinnor svor under 1700-talet.

Dessutom sätts mobiltelefonernas T9-system under lupp, det vill säga den hjälpfunktion som ger förslag på vilka bokstäver som ska kombineras när användaren skriver ett sms. Det leder inte sällan till oväntade och oönskade sammanställningar.

Språktidningen granskar mobiltelefonernas ordlistor, som godkänner negerhora och rumänsvin men inte innehåller blöja eller världsfred.

Retrogardismens sympatiska organ Aorta handlar denna gång om rus och inspiration. David Almer skriver utmärkt om Oden och skaldekonstens ursprung, Therese Bohman har läst d'Annunzios drygt sekelgamla roman "Elden" och Jelena Selin rör sig ledigt mellan vin och alkemi. Lägg därtill ett knippe romerska elegier av Goethe.

Mest minnesvärd är ändå Håkan Sandells skildring av en LSD-tripp i ungdomsåren. Kanske inte så mycket för den dikt upplevelsen gav upphov till och som återges i Aorta, men desto mer för Sandells förmåga att idag, nästan trettio år senare, fånga en svunnen tid och låta hågkomsterna smälta samman till ett starkt lysande självporträtt. Rusets verkan må ha avtagit, inspirationen lever alltjämt vidare.

Camino vill slå ett slag för hållbar konsumtion. Tidskriften tilldelades nyligen Trendpriset, och i nya numret ges miljömedvetna tips gällande belysning och skidsemester. I ett par artiklar diskuteras också hur framtida miljonstäder i flera avseenden kan vara att föredra framför livet på landet - för såväl människor som miljön.

På poesifronten finner vi en ny tidskrift från Malmö. Första numret av papi bjuder på dikter av Kristian Lundberg, Ida Linde, Erika Kamlert och Kristian Carlsson. Ingen programförklaring, inga utvikningar på prosa - papi är pure poetry.

Säkrast handlag uppvisar (föga förvånande) Lundberg, övriga medverkande når inte riktigt samma poetiska höjder. Mest beröm förtjänar dock själva initiativet. För en spottstyver får man nyskriven, svensk poesi i behändigt format - tidskriften är inte större än att den ryms i jackfickan.

Inte alldeles nystartad men fortfarande frisk och djärv, avrundar Post Scriptum året på bästa möjliga sätt. Också här är tilltron till poesins bärkraft tidskriftens styrka och signum. Utöver lyrik från Irak och Iran innehåller PS dikter av amerikanen Wallace Stevens (1879-1955), som förvisso ges en inledande presentation på några sidor, men i huvudsak tillåts dikterna föra sin egen talan.

Stevens, ja. Den sensible metapoeten som återvände och återanvände, formade och omformade. Det är glädjande att Ingmar Simonsson gett sig i kast med att översätta ett större urval av Stevens dikter. Omsider ska dessa tryckas i bokform, och de smakprov som presenteras i PS ger mersmak. Här ett kort exempel:

Jag vet inte vilket jag föredrar,

skönheten i modulationer

eller skönheten i antydningar,

koltrastens visslande

eller just efter.

Judisk Krönika fyller 75 år, en aktningsvärd ålder för en tidskrift. Jubileet firas med ett tjockt dubbelnummer där tillbakablickar och utdrag från äldre årgångar varvas med inkännande artiklar om tidskriftens betydelse och utveckling. Missa inte det.

Peter Viktorsson