Titlar som lyfter ur mängden
Det är lätt att misströsta.
Jag vet inte för vilken gång i ordningen kultursidorna sägs vara i kris, den debatten är regelbundet återkommande. Men under 2012 vidgades fältet. Att Svenskan slaktar en helig ko som sporten är ett tecken. Det är inte bara kris, det talas om en förestående tidningsdöd.
I bokbranschen är det inte mycket bättre. Förlagsjättarna Bonniers och Norstedts aviserar nedskärningar både vad gäller personal och utgivning. Det är inte så svårt att räkna ut vilken del av utgivningen som kommer att få stryka på foten.
Man ska nämligen komma ihåg att kriser också är en fråga om prioriteringar. Samtidigt som man drar ner på kritik och analys finns det dagstidningar som skickar hela kulturredaktionen till bokmässan i Göteborg för att blogga och göra sig till. Och medan förlagen ger ut allt mindre poesi och seriös facklitteratur blir staplarna med deckare och kändisböcker både fler och högre. Det ska gå snabbt och det ska vara lättsmält.
Och inte ser det bättre ut för den politiskt sanktionerade bokutgivningen i folkbildningens tjänst. På uppdrag av regeringen genomfördes i våras en utredning om Svenska artprojektet. Den kom bland annat fram till att bokverket Nationalnyckeln hädanefter bör publiceras endast i digital form. Utgivningen ansågs för långsam och till alltför höga kostnader. Beskedet föranledde en del skriverier och långt fler protester. Framtiden ter sig ännu oviss, men klart är att anslagen minskar och för 2013 är enbart en volym aviserad.
Det är lätt att misströsta.
Mot den bakgrunden var det särskilt två bokutgivningar under 2012 som stack ut. Två verk som genom sin blotta existens utgör en antites till rådande kortsiktighet och snabbkonsumtion. Två utgivningar som signalerar att böcker kan vara något mer än färsk- och stapelvaror.
Det första är Jan Stolpes nyöversättning av Montaignes ”Essayer”. Stolpe översatte Montaigne redan för 25 år sedan. Sedan dess har det hänt en del inom forskningen, i dag förordas andra upplagor än då, och helt i linje med Montaignes tro på ständig omprövning föresatte sig Stolpe att se över sin gamla översättning. Det blev inget nytryck, det blev en ny översättning försedd med en ny och omfattande kommentarsdel. Montaignes essäer fyller tre tjocka böcker. Det tar några veckor att läsa dem. Jag kan inte ens föreställa mig hur lång tid de tar att översätta. Två gånger dessutom. Att ropa kulturgärning ter sig närmast som en tam viskning i sammanhanget.
Vi är några stycken som tycker att det är ett rent nöje att läsa Montaigne. Många av oss har även det gemensamt att vi har fått böckerna gratis från förlaget i form av recensionsexemplar. Det gör inte läsningen mindre nöjsam, så att säga. Men det gör inte heller utgivningen ekonomiskt lönsam. Och jag undrar: hur många potentiella köpare har tre böcker skrivna på 1500-talet som tillsammans kostar, i bästa och billigaste fall, drygt 750 kr? Några hundra? Kanske tusen?
Det fina är att svaret inte tycks spela någon roll. Montaignes essäer kommer aldrig att hamna på andra topplistor än litteraturkritikernas, men bokförlaget Atlantis ger ut dem ändå. Hatten av om jag hade någon.
Föredömligt exempel nummer två är boken ”Fåglarna i Sverige – antal och förekomst”, utgiven av Sveriges Ornitologiska Förening. Drygt 250 fågelarter häckar i Sverige. Utifrån mångårig inventering har grundliga sammanställningar gjorts, som syftar till att besvara frågan hur många häckande par det finns av varje art, på både nationell och regional nivå.
Arbetsgruppen som sammanställt uppgifterna har gjort en betydande insats. Mest beundransvärt är emellertid långsiktigheten och allt obetalt engagemang som möjliggjort boken. Fältarbetet sträcker sig över decennier och är till stora delar utfört av tålmodiga och kunniga fågelräknare runtom i landet.
Boken är stor och tung och kostar nästan lika mycket som Montaignes essäer. Men ekonomiskt är utgivningen nog inget risktagande. Fågelskådare är ett tämligen utbrett släkte (SOF har över 16000 medlemmar) som inte drar sig för att spendera stora summor på sitt intresse. Och den här boken har många väntat på.
Det fina är emellertid att antalet och ekonomin faktiskt spelar roll. Eftersom boken ges ut av SOF kommer intäkterna att gå till fortsatt skydd och arbete som gagnar fågelfaunan. Det gör inte läsningen mindre nöjsam, så att säga.
