Tuomioja, Erkki: "Ett stänk av rött"

Tänk er en före detta utrikesminister, numera president i Nordiska Rådet, som skriver en så halsbrytande bok om sin mormor och hennes syster, att man skulle kunna tro det var påhittat om inte källorna var otvetydiga.

Det är vad Erkki Tuomioja gjort med "Ett stänk av rött", som fick 2006 års Finlandiapris för bästa fackbok.

Ella Murrik (1886-1954) och hennes syster Salme (1888-1964) föddes i södra Estland, som då var ryskt. De deltog i 1905 års revolution mot tsarväldet, en politisk händelse som är ganska okänd i Sverige.

Då var de på väg att etablera sig i det ryska storfurstendömet Finland och ingå äktenskap med unga radikaler som skulle komma att spela en roll i den finska historien: Sulo Wuolijoki i Hellas fall, hon bytte sitt estniska förnamn Ella mot det finska Hella, och Eino Pekkala för Salmes del.

Salme kom att resa till Storbritannien som agent för Kommunistiska internationalen, Komintern, 1920 och där gifte hon om sig med Rajani Palme Dutt, son till en indisk läkare och Anna Palme, syster till Olof Palmes farfar. Rajani fick en inflytelserik roll i det i och för sig ganska obetydliga brittiska kommunistpartiet medan Salme verkade i bakgrunden. Både var mycket Moskvatrogna.

Hella var inte lika ideologiskt rättrogen. Under första världskriget sysslade hon med krigstidsaffärer och blev förmögen, en förmögenhet som blev ordentligt reducerad under krisen i början av 30-talet. Dock lyckades hon behålla sin herrgård Marlebäck och kom senare att få goda inkomster som författare av folklustspel.

Hella var ingen dussindramatiker. Sitt mest berömda drama "Herr Puntila och hans dräng Matti" skrev hon tillsammans med Bertolt Brecht, som mellanlandat i Finland på flykt undan nazisterna. Brecht tog dock åt sig äran. "Som alla vet var Brecht känd för att utan skrupler lägga sig till med andras verk utan att erkänna det", kommenterar Erkki Tuomioja.

I Helsingfors höll Hella tidvis "salong" för politiker, diplomater och intellektuella på vänsterkanten. Hennes kontaktnät var omfattande och 1940, mot slutet av vinterkriget, spelade hon en roll för att få i gång fredsförhandlingarna. Liknande insatser under fortsättningskriget misslyckades och Hella häktades misstänkt för att vara sovjetisk spion. Hur det nu förhöll sig med den saken blev aldrig riktigt klarlagt. Kanske var hon bara naiv och angelägen om att spela en roll.

Efter vapenstilleståndet med ryssarna 1944 försattes Hella på fri fot och fick som belöning för att hon hållit på rätt häst bli chef för Finlands rundradio. Mycket som hon genomförde där uppskattades och blev bestående även efter Hellas ofrivilliga avgång 1949. Men mest fick hon kritik som radiochef. Denna färgstarka renässansfigur hade "en barnslig ovana att lägga sig i allting och komma med sina privata åsikter om det ena och det andra, oavsett om någon hade bett om dem eller ej".

Finland var till 1809 en del av Sverige, men intresset för denna före detta rikshalva är i Sverige ungefär lika litet som danskarnas intresse för det forna Östdanmark (Skåne, Halland och Blekinge).

I Tuomiojas bok får vi en chans att reparera våra bristande kunskaper.

Anders Bojs

kultur@kristianstadsbladet.se