Bokmarknadens stora förändringar sker på flera plan just nu, både vad gäller innehåll och teknik. Nog måste detta också förändra Bokmässan i framtiden? Litteraturvetaren Sara Kärrholm tror att bland annat ljudbokens popularitet, nya barnböcker och underhållningens intåg i litteraturen kommer att ge oss en helt annan bokmässa år 2027.
Bokmässan pågår för fullt i Göteborg, som alltid så här års. Även om Bokmässan under senare år kommit att förknippas alltmer med debatt, eventuell bojkott och protester tycks dess fortlevnad inte vara allvarligt hotad. Varje år drar tillställningen till sig en formlös massa av besökare bestående av författare, förläggare, journalister, agenter, bibliotekarier, lärare, och vanliga läsare.
Mässan tycks dra fram den inre boknörden hos alla de som älskar böcker och läsning. En poäng med att åka till mässan är att komma hem med en hög ny och inspirerande höstlektyr. En annan är att få frottera sig med kändisar av olika slag och eventuellt spä på de där författardrömmarna genom att komma nära sina egna favoriter.
Men, kommer bokmässan att lunka på i samma stil år ut och år in?
Bokmarknaden genomgår stora förändringar på flera plan: digitala format är på frammarsch, politiska kampanjer för läsfrämjande frodas, böckers former för prissättning förändras och medierna närmar sig varandra mer än någonsin. Frågan är hur dessa saker kommer att inverka på Bokmässan i längden? Hur ser Bokmässan ut om, säg, tio år?
På den brittiska bokmarknaden har man, enligt Svensk bokhandel (nr 13/2017), börjat leta alltmer utanför branschen när man söker nya medarbetare och framför allt börjat anställa från andra delar av underhållningsbranschen. Behovet av kompetens utanför den traditionella bokvärlden kommer sig av att berättelser i olika medier närmar sig varandra mer och mer.
Detta innebär troligtvis att Bokmässan som mötesplats för branschfolk också kommer att förändras inom de närmaste åren. Branschdeltagarna kommer att ha en annan sammansättning med en större mångfald när det gäller vilken bakgrund man kommer med. Även detta lär få effekter för vilka idéer och arrangemang som kommer att anordnas.
Den starka frammarschen för digital läsning och framför allt ljudböcker är en tydlig trend, och något otippad. Ljudböckernas tillvaro på mässan har länge varit högst blygsam. För tio år sedan kunde man hitta ljudböckerna i ett litet bås med cd-skivor som reades ut klumpvis. Det har krävts nya format, men också att mobilanvändare börjat lägga sig till med nya vanor och att nya betalningsmodeller införts, för att trenden skulle ta fart.
Den här skiftningen mot mer läsning i digitala format borde rimligtvis föra med sig förändringar för ett evenemang som så tydligt manifesterar den fysiska boken och vikten av social interaktion omkring böcker och läsning. En förändring sedan ljudbokens stora frammarsch har varit att man från bokmässegolvet har kunnat ta del av ljudboksinspelning och bokprat från ett uppbyggt radiobås. Förbipasserande måste då stanna och ta på sig ett par hörlurar för att ta del av det som erbjuds.
Ljudets starka återkomst i litteratursammanhang märks också på alla de litteraturpoddar som uppstått och frodats under senare år. Deras respektive rapporter från bokmässan ger alternativa vägar att uppleva mässan på för de som inte själva hinner se allt eller inte ens bemödat sig med att åka dit. Sinnet par preferance när det gäller att ta till sig litteratur kanske är på väg att förskjutas från syn till hörsel?
Film, teater och litteratur har alltid varit sammankopplade, men kanske inte så mycket just på bokmässan. Sammanblandningen av litteraturens värld med teaterns och bions innebär att ett delvis nytt skådespel erbjuds och också kommer att förknippas med litteratur.
Ljudböckernas popularitet förskjuter till exempel något vikten av författaren som kändis mot att även uppläsaren blir eftertraktad av bokläsare. För många lyssnare tycks uppläsarens identitet till och med vara viktigare än författarens. Mot denna bakgrund blir det rimligt att anta att skådespelare får en mer framträdande plats på mässan.
Frågan är om ljudboksinläsning även kan komma att bli ett attraktivt inslag i en skådespelares karriär? Idag är Stefan Sauk och Katarina Ewerlöf favoriter. Imorgon kanske det blir Joel Kinnaman, Alexander Skarsgård och Alicia Vikander som vi får se prata litteratur i Storytels bås på mässan?
I förlängningen kan man också fråga sig vad denna sammanblandning av olika typer av kändisskap kan medföra för författare som celebriteter. När författare ställs sida vid sida med skådespelare kan nya förväntningar börja riktas på sådana saker som utseende och charm – som i och för sig redan nu tycks ha blivit alltmer framträdande krav också på författare. Inte minst i och med att upplevelsekulturen kring författare och litteratur växer.
Upplevelseaspekten av litteraturen har alltid haft sin plats, men den har under senare år kommit att bli tongivande, något som jag tror kommer att synas ännu mer på framtida bokmässor. Läsare förväntar sig att inte bara möta sina författaridoler och lyssna på dem i intervjuer och föredrag. De vill i högre grad själva engageras och aktiveras i detta möte. Fika med din favoritförfattare kanske kan bli den nya flugan?
Men det är inte bara författarna som läsarna vill engagera sig med utan hela den värld som de fascinerats av eller förälskat sig i genom sin läsning. Kanske kan bokmässan i framtiden lära sig av nöjesfältens logik och skapa rum som påminner om litterära rum och som präglas mer av litterär fantasi. Ett fan av LasseMajas detektivbyrå skulle kunna avlägga en visit på Vallebys konditori eller lösa ett mysterium under pågående mässa. Matfantaster skulle kunna laga mat med Morberg eller Plura. Ljudboksslukare skulle kunna prova på att läsa in sin egen ljudbok. Möjligen kommer detta kunna åstadkommas med hjälp av virtual reality-teknik och iscensättningar som engagerar ännu fler skådespelare, bildkonstnärer, dataspelsutvecklare och musiker.
Om jag ska grunda mina framtidsförutsägelser i dagens situation måste jag även nämna dagens boom när det gäller böcker för barn och unga. Åsa Warnqvist, som är ordförande för Svenska Barnboksinstitutet, kommenterar detta under årets mässa under rubriken ”Kommer det för mycket barnböcker?”. Efter den vid detta laget väletablerade debatten om ungas läs- och skrivsvårigheter råder stark konsensus kring vikten av läsfrämjande på olika plan. I bokbranschen har detta inneburit större fokus på barn och unga och bidragit till att det ges ut fler och fler titlar. Är detta bara bra eller finns det risk för överproduktion och påföljder som en förlagskris?
Vi lever i en tid när många vuxna engagerar sig starkt för barns läsning. Förhoppningsvis ser det fortfarande ut så om tio år. Men vad innebär det för bokmässans del? Blir resultatet att barn- och ungdomssegmentet av mässan tar upp mer plats i det fysiska rummet? Kanske kommer det att dyka upp fler och större mötesplatser på mässan där barn och vuxna förväntas samspela kring litteratur och läsning. En hel del av dagens utgivna titlar för unga riktar sig nämligen också till vuxna läsare. Det gäller alltifrån böcker som Harry Potter-serien och ”unga vuxna”-titlar som Hungerspelen-trilogin till bilderböcker.
Ett färskt exempel på en sådan bilderbok är "Alla frågar sig varför" av Eva Susso och Anna Höglund. Denna kategori av allålderslitteratur har alltid varit problematisk att placera i bokhandeln och på bibliotek. Kommer målgruppen ”barn och vuxna” att beredas en speciell plats på bokmässan?
Sist men inte minst bör dagens starka deckarfokus tas med i beräkningen. Här är jag inne på verkligt hal is, ska jag erkänna. När en journalist under 2005 frågade mig om deckarvågen höll på att sina svarade jag ja! Jag hade inte räknat med Stieg Larsson.
Kanske är det därför jag idag, lite fegt, skulle svara att den kommer att hålla i sig i tio år till. När man är mitt uppe i en framgångssaga – som den svenska deckaren tycks vara – kan det vara svårt att överhuvudtaget föreställa sig slutet. Så det gör vi inte, inte just nu. Därför kommer bokmässans deckarscen om tio år vara lika välbesökt som idag, om ni frågar mig.
Det är förstås vanskligt att på detta vis sia om utvecklingen på bokmarknaden de närmaste tio åren. Risken är förstås stor att jag har fel på samtliga punkter: ljudboken dör ut lika snabbt som den slog igenom, barnboksmarknaden blir övermättad, deckarna är ute ur bilden och bokmässan återgår till att vara en den fysiska bokens evenemang, förutom arena för litteratursamtal mellan lärare, bibliotekarier med flera. Kanske håller mässan istället på att förvandlas till ett de politiska idéernas slagfält?
I så fall blir denna krönika om tio år en tacksam utgångspunkt för en nostalgisk tillbakablick och några skadeglada skratt. Det bjuder jag på.
Info: Sara Kärrholm är docent i litteraturvetenskap och lektor i förlags- och bokmarknadskunskap, Lunds universitet.
