Ystads konstmuseum: Non Grata

KONST. I den lilla småstadsidyllen Ystad visas nu på konstmuseet en märklig och högst makaber show med upphov i deltagare från Estland. Gruppen kallar sig Non Grata och består av ett fyrtiotal deltagare från bland annat Lettland, Finland, Sverige och Tyskland.

Non Grata kan ungefär översättas som "Icke Önskvärd" och deras utställning har i Ystad fått titeln Det osynligas konst. Så värst osynlig kan själva utställningen dock knappast kallas. De båda våningarna på Ystads konstmuseum är fyllda av fotografier, objekt och videovisningar som dokumenterar och framvisar olika aktioner som gruppen Non Grata genomfört på skilda platser i världen. Deras instrument och rekvisita är framför allt den egna mänskliga kroppen som i sin ohöljda nakenhet utsätts för olika situationer ensam eller tillsammans med andra mer eller mindre nakna kroppar.

Människan har i alla tider och i olika kulturer utsatt sin kropp för olika prövningar och stympningar för att uppnå status som fullvärdig medlem i samhället. Välbekanta är de kristna helgonen och martyrernas, och naturligtvis Jesus eget lidande på korset, upphöjande av det kroppsliga lidandet som en väg till andlighet och religiös uppenbarelse. Under medeltiden vandrade stora skaror av flagellanter runt och piskade sig själva och varandra till medvetslöshetens extas. De mest nitiska munkarna drog sig undan gemenskap och föda för att genom späkning och umbäranden få ta del av den gudomliga nåden.

Att ge upp allt man äger och håller för värdefullt kan också uppfattas som en protest mot denna världens ruttenhet, falskhet och tomhet. Att ställa sig själv på de utsattas ställe, att genomföra ett ställföreträdande lidande kan fungera som en rening och som ett effektivt medel till att visa på världens ofattbara lidande.

Gruppen Non Grata visar på ett tydligt sätt fram ett ställföreträdande lidande i en värld som genom sin ofattbara grymhet bara kan bemötas med skrik och utlevande aktioner i form av naken utsatthet. De unga polismilitärerna bakom sina stålsköldar konfronteras med nakna på marken liggande kroppar insvepta i genomskinlig plast oförmögna att röra sig eller försvara sig.

Utställningen på Ystads konstmuseum utmanar betraktaren genom sin nakna och kompromisslösa besatthet av det plågsamma och makabra. De stora färgfotografierna, de inspelade videofilmerna och de om tortyrinstrument påminnande föremålen bildar tillsammans en skräckkammare, ett skräckkabinett, som inte lämnar något till övers för det ljumma eller sublima estetiserande som annars är så vanligt inom den västerländska konsten.

Föremålen på Ystads konstmuseum kan påminna om reliker från en märklig civilisation där utsattheten, skörheten och våldet ingått en bisarr förening som vidmakthålls av ett system som gäckar vår förståelse. De olika benproteserna, de primitiva maskinerna, de klaustrofobiska rummen bildar en scenografi som inte kommer långt från markis de Sades fantasier om den totala och till intet förpliktande friheten mellan människor.

Under kläderna är vi alla nakna och mellan oss konstruerar vi maskiner och föremål för makt, kontroll och njutning. Non Grata visar oss tydligt på det osynliga som trots vår välvilja till stor del förblir ofattbart. Övergrepp, våld och maktmissbruk fortsätter att hålla fast vår upplysta, jämlika och förnuftiga värld som i ett skruvstäd.

Eric Sinclair