Religion och frihet

Det viktiga i Per Wirténs artikel är att han ser en fundamental oförmåga att förstå religion i Sverige. Svaret blir naturligtvis: Det kanske finns en sådan oförmåga, men det är väl bara bra. Religion kan ge upphov till attentat och bomber. Om den också har positiva effekter, så är det väl utmärkt. Ingen har föreslagit att man skall avskaffa religionsfriheten och hindra människor från att gå till kyrkan eller moskén. Vad är problemet?

Problemet är att många svenskar i dag är troende. Genom en religiös våg, genom invandringen har vi fått allt fler troende svenskar. Muslimer och varianter av kristendom som vi är ovana vid. Medborgare upphör alltså att begripa varandra. Kanske är det så att det fordras en viss inlevelse i andras tänkande för att inte bli auktoritär, för att fullt ut kunna respektera andras frihet.

Men människor får ju fritt utöva sin religion? Nå, men tänk hur det blir när man börjar diskutera omskärelse, ett relativt harmlöst medicinskt ingrepp. Hur lätt är det inte att tänka: "Ingreppet saknar medicinsk motivering, alltså skall det inte förekomma". En fix idé – uppenbarligen inte motiverad av förnuftet – behöver man inte respektera. Bröstförstoring kan motiveras genom att människor blir vackrare, det betyder något psykologiskt att känna sig attraktiv. Men detta?

Eller slöjan som bara är i vägen och skapar vissa praktiska problem vid vissa arbetsuppgifter. Även om det handlar om saker som upplevs som mycket viktiga för den enskilde, skall kollektivets krav gälla, så fort religiösa idéer på minsta sätt irriterar vår förnuftiga stat. Bristen på inlevelse, den djupare förståelsen, tenderar att göra toleransgränserna snävare. Det är ett av problemen.

Å andra sidan finns det en utbredd rädsla att slå nedåt, i synnerhet bland vänstersinnande. Främlingsfientlighet existerar, den sitter numera rent av i riksdagen. Kan man med tanke på islamofobi och främlingsfientlighet, kritisera moralkonservativa hållningar? Det är inte fullt demokratiskt att vara homofob, oavsett hur man motiverar den eller vem man är. Jag kan inte förstå annat än att här finns en debatt som måste tas. Om vad det djupare sett innebär att vara demokrat. Det är då ett problem om man vänder sig till representativa andliga ledare för dialogen. Hur går det då för avvikande individer, det är ju deras frihet som skall skyddas?

Nu påverkas människor mer av sin vilja att anpassa sig till sin omgivning än av argument. Då är det frestande att tänka: Friheten segrar, frihetens motståndare kommer så småningom att anpassa sig, om vi låter dem vara i fred och inte provocerar dem. Det är nedlåtande. Det är hög tid att våga ta debatten.