GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Alex Voronov: Vem kommer dö i Charkiv i morgon?

Strategiskt viktiga Charkiv har blivit omöjligt för Ryssland att erövra. Istället faller bomberna över bostadshusen och sportanläggningarna.
Alex VoronovSkicka e-post
Ledare • Publicerad 23 juni 2022
Alex Voronov
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska hållning är liberal.
Bombat. Sportanläggningen Unifecht i Charkiv är ett av otaliga civila mål som attackerats av Ryssland.
Bombat. Sportanläggningen Unifecht i Charkiv är ett av otaliga civila mål som attackerats av Ryssland.

Aleksej kom ut från sitt bostadshus i Charkiv klockan 12.15. Han hade varit hemma på lunch och skulle gå tillbaka till jobbet på sportanläggningen Unifecht som ligger 300 meter bort. Men först skulle han hjälpa en granne att skotta undan lite snö. Det kan ha räddat hans liv.

12.22 träffade ett ryskt attackflygplan sportanläggningen med två bomber. Därefter vände planet, kom in en andra gång och släppte tre bomber till som missade. Tiden är registrerad på övervakningskameror.

Aleksej går fram till mig där jag står och fotar byggnaden och drar in mig på en spontan guidad tur i ruinen. Han jobbar med installation och underhåll av teknisk utrustning som används vid fäktning. Hans saker fanns i Unifecht. Den 5 mars var allt borta, sprängt.

Byggnaden saknade någon som helst militär betydelse. Det var en helt och hållet civil anläggning. Samma sak är det med utbombade bostadshus i området Pavlove Pole intill. Det är bombnedslag, förödelse, civila offer, allt långt från ukrainska försvarsanläggningar.

Runt staden finns dock betydande militära resurser på båda sidor. Charkivs närhet både till Ryssland och till Donbass har gjort den strategiskt viktig.

Med bara fem mil till den ryska gränsen har Rysslands armé inga större problem med logistiken här. Tidigare fanns det även en föreställning i Moskva att det starkt ryskspråkiga Charkiv skulle välkomna de ryska soldaterna.

Så blev det inte. Rysslands angrepp svetsade samman Charkivborna mot angriparen. Köerna till hemvärnet var lika långa här som i Kiev.

Den 92:a mekaniserade brigaden som håller det norra frontavsnittet är något av det bästa Ukraina har. Allt det tillsammans med Charkivs storlek – 1,5 miljoner invånare före kriget – har gjort den omöjlig att erövra.

De ryska styrkorna trängde in i staden under den första veckan av det fullskaliga anfallet men kastades snart ut. Sedan mitten av maj har de tvingats bort mot gränsen, dock utan att trängas ut helt. Samtidigt har Rysslands armé bitit sig fast i staden Izium, tolv mil sydost, som den använder som bas för anfall mot Donetsk län från nordväst, hittills med begränsad framgång.

Men även om Ryssland inte förmår ta Charkiv, lyckas man binda ukrainska styrkor här samt terrorisera stadens invånare med kontinuerlig beskjutning.

Det präglar stadsbilden. Folklivet är betydligt mer dämpat än i Kiev. Färre människor är ute, färre har återvänt från flykten. Lokala kollegor berättar att det man ser idag ändå är en stor förbättring mot de helt folktomma gatorna för en månad sedan.

Tunnelbanan, som har fungerat som ett jättelikt skyddsrum, har öppnat för trafik. Men en grupp människor är kvar med sina madrasser och tält. De har antingen ingenstans att ta vägen eller är för rädda för att ta sig upp. Det senare gäller några äldre kvinnor som jag pratar med. De har bott i tunnelbanan ända sedan 24 februari.

Det går att förstå dem. Under den senaste veckan har beskjutningarna ökat, både i staden och utanför i länet. Civila dör och skadas dagligen.

Att få slut på terroriseringen av Charkiv är inte lätt. Ryssland kommer alltid att ligga där det ligger. Dess makthavares planer att kuva Ukraina förblir intakta.

Bättre luftvärn är nödvändigt men kommer inte att räcka. De som kan ämnet i Ukraina talar om behov av avskräckning, långdistansvapen i ukrainarnas händer som kan nå mål en bit inne i Ryssland. Väst bör leverera sådana.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.