Åsiktspolisen på DN tjuvnyper och tystar
I helgen uttryckte Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski i en ledare kritik mot vissa personers språkbruk och åsikter.
Bland annat bad han om ursäkt för att DN nyligen ”av misstag” hade publicerat en insändare om tiggeri, där skribenten skrev att hon inte vill ”se de här människorna här”. Wolodarski kallade detta ”kollektivt människoförakt” (12/1).
Hmm. En något överdriven slutsats kan man tycka, för vad vet han om hennes syn på människor generellt? Och vad får folk säga och skriva i DN:s värld? På en privatägd tidning har chefredaktören naturligtvis formell rätt att tysta röster, men det är en underlig strategi för den som vill vara trovärdig i en öppen demokrati.
Dessutom är det troligtvis ineffektivt, eftersom obekväma åsikter som inte kommer upp till ytan inte heller blir bemötta seriöst, och sannolikt fortsätter att leva kvar runt köksbord och i bubblor på sociala medier. Visserligen slipper DN:s läsare se dem till frukost, men det betyder inte att de upphör att existera eller frodas.
Annat som Wolodarski vände sig emot var hur vissa i sociala medier antytt att de som dog i flygkraschen i Iran inte var svenskar, trots att de var medborgare här. Jag delar verkligen hans aversion mot detta, men när han i samma misstänksamma ton lyfte att ledarskribenter numera – på ett annat sätt än för fem år sedan – vädrar sin djupa oro för att fler svenskar har utländsk bakgrund blev jag illa berörd.
I januari 2015 anade få att förändringarna skulle bli så enorma, att integrationen var så usel och konsekvenserna så absurda. Att fler skriver om utmaningarna idag beror på att fler ser dem. Verkligheten trotsar visionerna.
Fredrik Reinfeldts tal 2014, där han bad svenska folket att öppna sina hjärtan, eller Stefan Löfvens tal 2015 där han sa: ”Mitt Europa bygger inte murar”, hade inte kunnat hållas idag. Fem år senare kräver väljarna mer än fina ord; de vill ha robusta svar på hur det ska gå till, vad det får kosta, hur vården, skolan och rättsväsendet ska klara påfrestningen. Vi undrar hur hedersvåld, klanstrukturer och koranskolor kan påverka, och så vidare.
Det var en annan tidsanda för fem år sedan och vi är många som har struntat i om vi kallas rasister och fortsatt rapportera på djupet om allvarliga samhällsfrågor. Men enligt Wolodarski har ”främlingsrädsla börjat äta sig in i språket”. ”Den typen av tankefigurer florerade tidigare enbart i högerextrema kretsar”, skrev han exempelvis om ett harmlöst blogginlägg om demografiska förändringar.
På lördagen publicerade DN en debattartikel där språkforskaren Lars Melin skrev att ”ordval kan vara en glödhet fråga, och vi får allt fler och allt aggressivare ”språkpoliser” som talar om vad som är rätt och fel” (11/1).
Det lät nästan som att han skrev det till Wolodarski...
För nog har han varit ”språkpolis” och ”åsiktspolis” under åren. I augusti 2015 skrev han om ”flyktingspöket” i debatten, om att invandrare kopplas samman med kriminalitet, utanförskap och fallande skolresultat. ”Vi kan inte hantera detta, får vi höra. Volymerna är så massiva att de sköljer över Sverige” (30/8 -15).
Men idag skulle få varken säga att invandringen inte har påverkat utanförskap och skolresultat, eller att vi har hanterat det med lätthet. Tvärtom.
DN:s chefredaktör tycks dock inte ha intresse av att diskutera eller lösa sakfrågan, utan trivs bra i rollen som uppfostrare. Exakt vilka han hänger ut är dock oklart, för några namn nämns inte; i hans ledare samlas blott svepande tjuvnyp utan källor.
En debatt i en sund demokrati förtjänar bättre. En av de största dagstidningarna borde ta större ansvar över den goda tonen.
.
.
Välkommen att kommentera
Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.