Carolin Dahlman: Att dela ut andras klappar gör dig inte god

2013 skrev ju hennes partiledare Stefan Löfven (S) på Facebook att det var oanständigt att tala om volymer; det var tydligen att använda ett avhumaniserande språk. Ändå är det faktiskt vad Andersson nu menar.

Samma omsvängning har hänt kring synen på svenska värderingar, ett ämne som Ylva Johansson (S) överraskande avhandla i en debattartikel nyligen (DN 11/12).

Det har länge varit tabu att tala om ämnet och när Ulf Kristersson (M) och andra skrev om det i augusti 2008 menade Veronica Palm, dåvarande riksdagsledamot för S, att utspelet lät ”farligt lik extremhögerretorik”. Enligt Aftonbladet kultur var det ”SD-retorik rakt av”. När Moderaterna några månader senare föreslog ett invandrarkontrakt kallades det av Aftonbladets ledarsida för ”en flirt med främlingsfientliga krafter”. Enligt SSU:s ordförande i Stockholm var det att straffa och diskriminera nyanlända. Vad S tyckte då är otydligt, men tyst var det. Ämnet har varit känsligt, minst sagt.

En del påstår att man väljer att stå fast vid sina värderingar om man är för en omfattande migration, medan man är realist om man vill se en begränsning. Som om det var ett val mellan att använda hjärtat och hjärnan.

Det är ett märkligt synsätt. För mig som liberal är individens frihet i centrum. Jag värnar om vår rätt till oss själva, och därmed vår rätt till vår lön. Staten ska lägga sig i enbart för att skydda oss från andra som vill minska vår frihet. Det är en mycket stark värdering som styr mitt tänkande kring dagspolitiken.

Att generöst bjuda in fler till det välfärdssystem som vi svenskar har betalat in till och förlitar oss på för vår trygghet är inte godhet i mina ögon. Det är att minska individens – skattebetalarnas – frihet. Att med tvång ta från en och ge till en annan är inte godhet. Det är som att sjunga karaoke och skrävla om att man själv skrivit låten.

Verklig godhet visar den som ger av fri vilja. Den pensionär i Fjälkinge som skänker 100 kronor i månaden till ett fadderbarn trots att hon har det knapert är finare än den politiker i Stockholm som vill spendera miljarder på boenden för unga som enligt Migrationsverket saknar skyddsskäl. Verklig godhet är att låta en flykting bo hemma hos sig själv; det är mycket finare än att tala om godhet och värderingar i artiklar och sedan gå hem till sin rymliga villa och dricka Amarone. Man är inte en fin person för att man kallar sig solidarisk eller empatisk genom att vara generös med andras pengar, mot deras direkta vilja.

Många har påstått att svenskar som motsätter sig omfattande invandring till välfärdsstaten är rasister, bruna eller oanständiga, men de har missat vad godhet och ondska är.

Verklig ondska visade den rånare som slog en bilförare med hammare i en bil i Åhus i torsdags. Verklig ondska visade de skurkar som misshandlade en pizzeriaägare i Bromölla i tisdags. Verklig ondska visade monstren som förstörde en orgel i en kyrka i Karlskrona häromnatten.

Att vara orolig över att lärartiden inte räcker till för sina egna barn när det finns elever i klasserna som behöver mer uppmärksamhet är inte ondska. Inte heller är det ont att ställa krav på dem som får mat och hyra betald av andra att de ska göra sitt bästa för att snabbt kunna försörja sig av egen kraft.

Att S nu vill stänga dörren beror inte på att de har fått liberala värderingar och vill värna om individens frihet, utan sannolikt är det av praktiska skäl – nuläget är helt enkelt svårt.

Men liberaler som förespråkar en begränsning gör det ur djupt liggande värderingar och en kärlek till medborgarna. En liberal uppmuntrar gärna människor att skänka frivilligt – men är mycket aktsam med andras pengar.

Ps. Nej, Karl-Bertil Jonsson är ingen förebild...