Barnkonventionen bör skydda offren – inte rånarna
Antalet anmälningar om barn som rånar har ökat, enligt Uppdrag Gransknings program ”Barn som rånar barn” (25/3). Siffrorna från Brottsförebyggande rådet, Brå, oroar. I Täby ökade antalet anmälda rån mot personer under 18 år med hela 45 procent de senaste tre åren. Kurvan pekar uppåt över landet.
”Det smittar av sig bland gärningsmännen att det är väldigt lätt att komma undan”, berättade en polis.
Och däri ligger en stor del av orsaken – att det är alldeles för lätt att begå brott utan att få straff, så att bovarnas självkänsla stiger och de fortsätter förstöra andras liv.
Utredningsansvarige på polisen i Nordöstra Göteborg, Anders Klingberg, kommenterade: ”Det blir inga konsekvenser. Om man är gripen, är hos polisen och släpps, så uppfattas det som att det här var ju inte så farligt.”
Hamid Zafar, tidigare rektor, intervjuades och påpekade: ”De vet att konsekvenserna från samhället och rättsväsendet är ganska svaga”. ”De utmanar gränserna och kommer undan det”.
Kort sagt, gränslösheten i sig förvärrar problematiken. Makten förskjuts till rånarnas fördel.
Många av oss brukar lyfta att det är svårt att straffa unga på grund av straffrabatten, men ett annat problem som blev tydligt i Uppdrag Granskning var att riksåklagarens riktlinjer från 2017 får besvärliga effekter. Bland annat får barn bara frihetsberövas som sista utväg och kortast möjliga tid och det ska det finnas synnerliga skäl för att häkta 15-, 16- och 17-åringar.
”De här riktlinjerna begränsar”, sa en chefsåklagare. En annan åklagare beskrev: ”Vi har fått striktare riktlinjer från riksåklagare om när man får frihetsberöva unga. Enligt lag får man inte förhöra 15-18-åringar utan försvarare”. Hon la till: ”Vi har ju barnkonventionen att ta hänsyn till”.
Men är det till barnens bästa att de blir så omhuldade av FN:s barnkonvention som numera är svensk lag? Enligt Anders Klingberg kan det leda till att de unga rånarna får en kriminell identitet, och han sa klokt: ”Barnkonventionen ska alltid se till barnens bästa, men genom att inte frihetsberöva gör man barn en otjänst.”
Dessutom la han till: ”Barnkonventionen gäller också dem som är offer, för de har plötsligt mindre chanser att få sin sak prövad på rätt sätt”.
Ja, vems sida ska svensk lag stå på, vad är det att göra det bästa för barnen och vilka barn värnar man mest om? Det behövs en diskussion om både straffreduktion och riktlinjer från riksåklagaren omedelbart!
Från Vänsterpartiet är saken klar, så klart. Linda Snecker (V) skrev på Twitter häromdagen att regeringen borde backa från beslutet att ta bort straffreduktionen för unga, eftersom det skulle bli dyrt. ”Det är redan idag fullt på anstalterna, smittrisken för covid-19 är enorm” (24/3).
Hon finner visst ständigt nya argument för att ge rånarna frihet. För mig som liberal är det däremot viktigare att kämpa för att alla de som kan bli brottsoffer i framtiden ska få frihet. Om rånarna får härja fritt lär de skötsammas rörelseutrymme bli snävt.
.
.
