Annons

Be Brinkemo om ursäkt

Att de som pratade om klaner kallades rasister kan ha lett till att kriminella familjer har kunnat verka i frihet.
Ledare • Publicerad 8 september 2020 • Uppdaterad 10 september 2020
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.

I lördags sa rikspolischefen Mats Löfving i Ekots lördagsintervju att det finns "40 kriminella nätverk i Sverige, klaner" och det tycktes som att hela Sverige försattes i chock. Som om klaner var något helt nytt, ett okänt fenomen, ett slags ufo som landat i svensk debatt..

Men det finns de som länge har talat om att klaner finns och hur de fungerar. Problemet är inte okunskapen, utan att de som har informerat har behandlats illa och att ämnet har varit så tabu att det tystats ner.

Annons

När Per Brinkemo 2014 släppte sin bok ”Mellan stat och klan” (Timbro) blev han ignorerad, men också kritiserad.

Bilan Osman, numera föreläsare på Expo, reagerade starkt. "Brinkemo tar med oss på en resa där vi kan se på somalier och Somalia genom en vit mans koloniala blick".

"Timbro lanserar kolonial syn på integrationspolitik", skrev ett antal debattörer i Aftonbladet, menade att Brinkemo spred rasistiska stereotyper och att hans engagemang påminde om "de vita européernas civilisationsuppdrag i Afrika under den koloniala eran". De menade att de rasbiologiska termer som användes för hundra år sedan nu bytts mot tal om kultur, seder och värderingar.

När boken "Klanen", som Per Brinkemo var redaktör för tillsammans med Johan Lundberg (Timbro), recenserades i Aftonbladet 2018 löd webbrubriken “Timbro har publicerat ytterligare en rasistisk bok” och skribenten Sinziana Ravinimenade menade att boken var ”mumma för extremhögern” samt "kommer tjäna nationalistiska och främlingsfientliga krafter”.

Senare backade kultursidans chef Åsa Linderborg från rasistrubriken och kallade den "för hård". Hon valde även att publicera en egen recension av boken och medgav att hon själv hade "svårt att finna någon rasism" i boken.

Linderborg lyfte också ett annat intressant perspektiv, nämligen att vänstern inte bara har försökt skrämma dem som pratat om klaner till tystnad genom att kalla dem rasister och liknande, utan också lagt munkavle på sig själva. Hon medgav att "vänstern undviker alla frågor som kan gynna Sverigedemokraterna".

Tyvärr var det under lång tid svårt att prata om vissa invandrarnära frågor i Sverige. I februari 2018 sa Lise Tamm, chef för Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, exempelvis: "Jag tror också att det finns en rädsla för att prata om klan- och hedersstrukturer, eftersom man är rädd för att det ska missbrukas av främlingsfientliga krafter”.

Själv menade hon att samhället har svårt att möta gängkriminaliteten i förorterna. "Polis, socialtjänst och skola måste förstå den klan- och hederskultur de unga brottslingarna lever i".

Ja, många har vetat och pratat, men alltför få har lyssnat.

I Studio Ett sa Brinkemo på måndagen att den allmänna debatten i media har lagt sordin på allting och gjort att politiker och polis inte går ut och pratar om det här.

Annons

Det är självklart så att inte alla klaner begår brott och uppfostrar barnen att bli kriminella, men dessa fenomen finns uppenbarligen, och hade kanske kunnat upptäckas tidigare om frågan inte hade varit så ”hysch-hysch”.

Den så smutskastade Brinkemo har länge velat höja kunskapsnivån på området, men bemötts med förakt. Det är hög tid för de tysta och tystande att be både honom – och Sverige – om ursäkt.

.

.

Läs gärna också:

Carolin DahlmanSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons