Annons

Bo Pellnäs: Bo Pellnäs: Kipling är död, imperiedrömmarna lever

”Hur är det möjligt att ett land som finner att Kiplings dikt sammanfattar det bästa i den brittiska nationalkaraktären nu drabbas av Boris Johnson och därmed hånfullt, närmast hatiskt tar avstånd från den Europeiska Unionen?”
Bo Pellnäs
Gästkrönika • Publicerad 25 juli 2019
Bo Pellnäs
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

1995 firade Storbritannien något som idag har ett overklighetens skimmer över sig – nämligen poesins dag. Overkligt därför att nyutgiven lyrik i Sverige säljs i endast några hundra exemplar. När Nils Ferlins ”Från mitt ekorrhjul” publicerades 1957 såldes den i över 30 000 ex.

Nå, när poesins dag skulle firas utlyste BBC en omröstning bland sina tittare och lyssnare om vilket poem som var det bästa i den brittiska litteraturen. Många fruktade att vinnaren skulle bli någon halvsnaskig och sexuellt slipprig limerick. Men så blev inte fallet.

Annons

Vinnare blev Rydyard Kiplings dikt ”If”. Det är en högst moralisk predikan, som talar om hur man bör bete sig i livets alla skiften och påfrestningar, om man i slutändan ska kvalificera sig som en verklig man. Kipling var född 1865 och alltså tämligen opåverkad av den feministiska rörelse som trots allt började gro i England. Vi vet inte vilka som röstade fram den dikt som vann, men kanske vågar man tro att merparten var konservativa i sin politiska uppfattning, även om alla britter säkert hade fått läsa Kipling i skolan.

I dessa dagar när det konservativa partiets 160 000 medlemmar har valt en ny partiledare och därmed automatiskt en ny premiärminister, finns det anledning att fundera över vad som skiljer dem som röstade på Boris Johnson från dem som såg Kiplings dikt som något genuint brittiskt. I andra delen av den första versen finns följande ord, mycket fritt översatta:

”Om du kan hålla ut och inte förtröttas

Eller man beljuger dig, och du inte själv blir lögnare

Eller utsatt för hat, inte ger efter för hatet

Och ändå, inte blir förmer eller alltför förnumstig”

Dikten är alltså en hyllning till en moralisk, eftertänksam, sannfärdig och mycket modest person som respekterar även sina motståndare. Hur är det möjligt att ett land som finner att Kiplings dikt sammanfattar det bästa i den brittiska nationalkaraktären nu drabbas av Boris Johnson och därmed hånfullt, närmast hatiskt tar avstånd från den Europeiska Unionen?

Svaret på den frågan är så fylld av motsatser och så splittrat ett det nästan inte låter sig formuleras. Man kan möjligen tro att engelska skolor fortfarande tvingar sina elever att lära sig mer om Kipling än att bara titta på Disneys ”Djungelboken”, även om Kipling litterärt numera nog är ganska död. Men paradoxalt nog är det imperium han hyllade fortfarande en förlorad värld som orsakar djupa fantomsmärtor i det engelska samhället. Det är ett världsherravälde som med alla krafter värjer sig mot att bli en nation bland 27 övriga europeiska stater. Boris Jonson lovar att återupprätta denna förlorade storhet och vad spelar det då för roll att han i nästan alla avseenden är en lögnare, en charlatan och aldrig skulle platsa som ”en verklig man” i Kiplings värld, prisad i Englands bästa dikt.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.

Annons
Annons
Annons
Annons