Bo Pellnäs: Nej, det blir inget krig mellan Turkiet och Ryssland

Gästkrönika Artikeln publicerades

Ryssarna har genom att avstå från att ingripa låtit Assad förstå att man accepterar Turkiets behov att kontrollera gränsområdet.

Länge har ryssarna stöttat den syriske presidenten al-Assad med flygbombningar av markmål vilket drabbat civilbefolkningen hårt. Fler och fler har tvingats på flykt till områden mot gränsen till Turkiet som sedan något år tillbaka är stängd. Men ryssarna stödjer även med legosoldater. De tillhör ”Bataljon Wagner” som organiseras för att man inte ska tvingas sätta in reguljära ryska arméförband. Med detta stöd har den syriska armén och dess allierade grupper noterat en rad framgångar. Nyligen kunde man öppna vägen som förbinder Aleppo med Damaskus.

Därefter trängde man in i Idlib-provinsen och råkade i strid med turkiska arméförband. Inledningsvis skedde ett ryskt flyganfall som dödade ett trettiotal turkiska soldater. Turkiet reagerade direkt och kraftfullt. Dess närvaro i området är avtalad med ryssarna och omfattar rätten att bemanna tolv ”observationsplatser”. Mycket tyder på att ryssarna beslöt sig för att ”göra halt” och lugna ner situationen. Man skyllde på att Turkiet hade underlåtit att rapportera sina truppers läge och att luftangreppet hade skett utan avsikt att skada några turkiska soldater.

Det turkiska motanfallet vållade den syriska sidan stora förluster, både i liv och i materiel. Assads soldater har drivits bort från flera av de platser man nyligen erövrade och det har skett utan att ryssarna har ingripit. Detta indikerar att riskerna för ett direkt krig mellan Turkiet och Ryssland är små, även om historien lär oss att krig kan börja utan att någon egentligen önskar det. I praktiken har ryssarna låtit Assad förstå att man accepterar Turkiets behov att kontrollera gränsområdet. Men på samma gång kan man förmoda att ryssarna kräver att Erdogan, hans armé och dess förbundna horder håller sig borta från vägen Aleppo - Damaskus, som är strategiskt viktig för al-Assad och även för ryssarna i Syrien.

Turkiets har två tunga skäl för sitt agerande. Även om man är beredd att utpressa EU genom att släppa fram flyktingar mot Greklands och Bulgariens gränser, så vill man inte se ytterligare syriska flyktingar strömma in i det egna landet. Kontrollen av gränsen anses motivera att man har trupp inne i Syrien. Det andra skälet, minst lika tungt, är att hindra kurderna från att upprätta ett egenkontrollerat område längs den turkiska gränsen. Det är en turkisk prioritet att på alla sätt förhindra ett politiskt och militärt samarbete mellan kurder i Turkiet och kurder utanför landet, vare sig de finns i Syrien, Irak eller Iran.

Ryssland har inga intressen i Syrien som är existentiella för den ryska nationen. En turkisk kontroll av ett mindre gränsområde i Syrien är därför acceptabel. Alldeles särskilt som man fortsatt säkert vill blåsa under Turkiets motsättningar till Nato och förnöjt noterar Erdogans utspel gentemot EU.

Bo Pellnäs är säkerhetspolitisk kommentator.

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.