Bryr sig de rödgröna ett jota om företagen?

När S äntligen gav med sig om stöd var de begränsade – 39 miljarder kronor är faktiskt inte en stor summa i sammanhanget – och dessutom kommer hjälpen att ges på tok för sent. Regeringen "arbetar för att det ska kunna träda i kraft den 1 juli 2020", men hur många företag har hunnit gå i konkurs tills dess? Hur många jobb har försvunnit?

Det verkar helt enkelt inte bättre än att S inte riktigt vill.

När finansminister Magdalena Andersson (S) kommenterade vårbudgeten sa hon: "Vi kommer ju med väldigt, väldigt stora stöd till företagen. Men där ska man också komma ihåg att det är skattebetalarnas pengar, så vi måste vara varsamma med skattebetalarnas pengar också i en kris" (Ekot 15/4).

Uttalandet skavde. Dels är faktiskt även företag i hög grad skattebetalare, och dels var detta ingen typ av kommentar hon fällde när det handlade om förmåner för löntagare kring a-kassa. Nej, påpekande om varsamhet gällde alltså bara företag.

På S hemsida står det att man ”vill stärka näringslivsklimatet" men det tycks finnas ett glapp mellan ord och handling.

Även Miljöpartiets retorik andas ovilja och okunskap kring företag. Mitt i brinnande kris sa exempelvis finansmarknadsminister Per Bolund (MP) att han blev förvånad över att svenska företag hade så svag motståndskraft, och han uppmanade dem att bygga upp en buffert för att klara oförutsedda utgifter. Det är "ett krav man skulle kunna ställa", sa han – till synes helt utan förståelse för hur tajta marginaler vissa har och hur hårt företagen pressas av regeringens restriktioner (Di 16/4).

Efter massiv kritik pudlade han visserligen ett par dagar senare, och sa att han var ”ledsen" över att hans ord tolkades som kritik mot företagare. Men han bad alltså inte om ursäkt för kritiken, utan för hur det tolkats. Stor skillnad.

Bolund menade även i Ekots lördagsintervju att även välmående svenska företag som inte fick en krona i statligt stöd borde pausa sina aktieutdelningar. Han tyckte till och med att regeringen hade rätt att ställa krav på det. Hmm. Ska staten alltså in i privata verksamheter och domdera?

På MP:s hemsida står att partiet "vill fortsätta förbättra småföretagens villkor". Orden är svulstiga, men vad betyder de om språkröret tycks vilja bestämma över privata företags finanser på nästintill vänsterpartistiskt vis?

Yttersta vänstern spelar för övrigt som vanligt i en helt annan liga. "Vår politik för små och medelstora företag handlar om att skapa långsiktighet och goda förutsättningar för tillväxt", står det på Vänsterpartiets hemsida. Men på vilket är fortfarande ett mysterium.

Särskilt obegripligt blir det med tanke på att V i partiprogrammet vill avskaffa privat ägande. "Det ekonomiska fåtalsväldet måste ge plats åt de arbetandes demokratiska förvaltning. Införandet av socialismen kräver kapitalismens avskaffande."

I linje med det skrev partiledaren Jonas Sjöstedt och den ekonomiskpolitiska talespersonen Ulla Andersson en debattartikel i april där de menade att skattebetalarna borde "få valuta" för de stödpengar de erbjudit näringslivet under coronakrisen "i form av statligt ägande". V kunde tänka sig "minoritetsägande, majoritetsägande eller att helt ta över företaget".

Vänsterpartiets syn på företag tycks till och med göra dem faktaresistenta. Nooshi Dadgostar, vice ordförande, sa i Ekot att: "Det är för oss väldigt viktigt att det inte bara är företag, utan också vanliga löntagare, som kan få täckning för den här katastrofen som händer nu" (21/4).

Hon verkade ha missat att det som företag då hade erbjudits nästan enbart var lån. Dessutom tycktes hon inte förstå att stöd till näringslivet sipprar ner till löntagarna. Om det inte finns arbetsgivare finns ju det inga jobb...

Denna rödgröna röra har tyvärr makt över Sverige. Att Liberalerna och Centern har släppt fram regeringen är en skam.

Carolin Dahlman

.

.

.

Ledare: Regeringens ockerränta skapar skuldfälla för företagen

Ledare: V vill passa på att ta över företagen?