Byggare bör ifrågasätta Byggnads strejkstrategi

Men saken är den att o-ordning och o-reda sannolikt inte skapas av motparten i förhandlingarna – företag som är medlemmar i Byggföretagen – utan av företag som inte har kollektivavtal alls. Och mot dem behövs helt andra insatser än klassiska strejkvarsel.

Nog finns skäl till oro för hur det ser ut. Via kampanjen Helt seriöst har Byggnads under det senaste åren samlat vittnesmål från cirka 250 personer som frivilligt och anonymt berättat om svartjobb, fusk och farlig arbetsmiljö. Det är förfärliga historier och det är svårt att inte känna samma ilska som facket.

Men det framgår inte var arbetar, eller hur deras problem har hanterats av rätten eller arbetsgivaren. Och jobbar de verkligen hos något av de 3 700 av landets 108 000 byggföretag som har kollektivavtal och är anslutna till Byggföretagen – och som därmed skulle drabbas av en strejk?

Troligtvis inte. Det är högre sannolikhet att de får sin lön från en av de nära 7 0000 arbetsgivare som har ett svagare så kallade hängavtal, det vill säga direktavtal mellan Byggnads och företag, eller inga avtal alls. Dessa ska visserligen följa lagar, men behöver inte anpassa sig efter alla de övriga regler som parterna kommit överens om via kollektivavtal – och då finns risk för misskötsel.

Den som verkligen vill skydda byggjobbare bör ställa högre krav på hängavtalen och hänvisa till lagstiftningen, kräva aktivitet från myndigheter. Skatteverket, Arbetsmiljöverket, Migrationsverket och Ekobrottsmyndigheten borde få mer resurser samt ges större mandat för att kunna klämma åt de skurkföretag som behandlar sina anställda illa. Ministrar som Eva Nordmark (S) och Magdalena Andersson (S) borde vara i skottgluggen om man verkligen vill göra skillnad.

Det är sunt att kämpa för schyssta villkor på jobbet, individuellt eller via fackförbund. Men i det här fallet bör byggjobbarna fråga sig om de vinner på lång sikt genom att kriga via strejk. De bör ifrågasätta om Byggnads och Johan Lindholm verkligen agerar på smartaste sätt.

Att enbart kämpa emot de kollektivavtalsanslutna gör ju att man strider mot de seriösa medan de oseriösa kan fortsätta nästan bäst de vill.

Risken med en strejk är också att det blir stopp för byggandet, vilket kan slå hårt mot Sveriges ekonomi, då byggbranschen står för 11 procent av landets BNP. Tyvärr har även denna bransch drabbats av nedgång i coronatider. Allt fler, nu mer än en tredjedel, av Byggföretagens medlemmar räknar med försämrad försäljning framöver och två tredjedelar hade redan upplevt minskad orderingång (Byggbarometern 3/11). Sedan januari har 930 byggföretag gått i konkurs och 6 800 personer har varslats om uppsägning. Ytterligare kaos via strejk ökar turbulensen och hotar jobben.

Dessutom kan strejkande göra att färre företag vill gå med i arbetsgivarorganisationen och teckna kollektivavtal. Reglerna är redan idag krångliga, och ju trassligare det blir, desto större blir skillnaden mellan de som står utanför och de som är medlemmar. Det kan göra att färre vill gå med i Byggföretagen eller teckna seriösa avtal. Och vad händer då? Ja... de anställdas trygghet hotas än mer. Vissa får rättigheter, andra inte. Vissa kommer att ha schyssta villkor, andra fara illa.

Om Byggnads verkligen brydde sig om byggjobbarnas väl och ve borde man jobba på ett modernare sätt. Ihop med de seriösa och emot de oseriösa, både avtalsvägen och via politiken. Nu låter man skurkarna komma undan. Vem gynnas av det?

Inte byggarna i alla fall. De borde ryta på skarpen mot Johan Lindholm.