Carolin Dahlman: Feltänkt att ge asyl för att någon ”behövs”
”Invandringen bidrar med arbetskraft” och ”mångfald ger välfärd” , skrev Karin Svensson (MP) från Bromölla i en insändare i fredagens tidning. ”Invandringen bidrar till att föryngra befolkningen och därmed antalet som år yrkesverksamma” (27/11).
Men med den synen på migration landar vi snabbt i att Migrationsverket ska resa världen runt och leta efter de bästa exemplaren av arbetskraft, kanske de som är i rätt ålder och med rätt intellektuella muskler. Var går gränsen då? Det är en obehaglig utveckling.
Naturligtvis kan de som kommer finna en plats på arbetsmarknaden, försörja sig själva och göra värdefulla insatser. Killen från Afghanistan kanske blir en fin pappa till någons barn, en kärleksfull vän, en person som betalar skatt som politikerna sedan kan spendera på välfärd.
Men det är inte därför vi ska säga ”välkommen”. Det är inte för att staten ska få mänskliga ”resurser” som vi ska hjälpa. Det är inte för att de asylsökande ska fylla luckor i schemat i hemtjänsten som vi ska ge dem en plats att andas efter flykt.
Solidaritet och produktivitet bör inte blandas samman. Det är mycket bra att välkomna dem som kan försörja sig själv och redan har jobb, men inte för att de är lämpliga tillskott till Sverige, utan för att de inte begränsar någon annan skattebetalares frihet, det vill säga kräver försörjning av den gemensamma plånboken.
Men tyvärr är många som har sökt eller fått asyl väldigt lågt utbildade. En stor andel kan visserligen ”föryngra befolkningen” som Svensson påpekade – men för att kunna få ett arbete krävs mer än att man är ung.
Dagens Industris politiske redaktör PM Nilsson skrev avslöjande i på tisdagen om de ensamkommande: "Av eleverna på Sveriges fjärde största gymnasieprogram, Språkintroduktionen, har 1(!) procent tagit examen efter tre år. Efter fyra år har 7 procent tagit examen. 20 procent av eleverna försvinner. Ok, kanske någon säger, det finns en tredje chans också, komvux. Det går så där. Efter 24 års ålder har 90 procent av de inrikes födda gymnasieexamen, jämfört med 30 procent av de som invandrat efter 13 års ålder" (28/11).
Den som hävdar att vi ska säga ja till fler för att de ska lösa den enorma matchningsproblematiken åt svenskt näringsliv har mycket att bevisa. Företagen skriker efter folk, men de ska ha rätt utbildning och bakgrund; inte bara ha en viss ålder.
Men oavsett vilket så finns vi inte till för staten, utan staten finns till för oss, och synen att vi indirekt ska ”importera” vissa lämpliga ger rysningar.
