Carolin Dahlman: Hur många fler kommer att dö?

Ledare Artikeln publicerades
Foto:Anders Wiklund/TT

Rapport från skånsk sjukvård: ”Kvinna flyttas runt utan ordentlig koll och när hon opereras är det för sent”. ”Gravid kvinna skickas hem i brist på vårdplats och barnet avlider i livmodern”. ”Ryggopererad patient flyttas på natten trots operatörens protester och avlider”.

Med risk för att hängas ut som skitsnackare av statsministern finns det skäl att påpeka att Sverige på många ställen fungerar illa och att brist på resurser är orsaken.

Tidningen Sjukhusläkaren skrev på måndagen att vart fjärde dödsfall som sker på skånska sjukhus beror på vårdplatsbrist, personalbrist och extrem arbetsbelastning. Av de 13 lex Maria-anmälda dödsfall 2016 som kan sägas bero på detta kommer åtta från Skåne och hela sju Skånes universitetssjukhus (20/2).

Befolkningen ökar och blir allt äldre. Samtidigt hanteras personalen uppenbarligen så illa att de väljer att sluta eller sjukskriva sig, och skattebetalarna tvingas i stället betala dyrt för inhyrda sjuksköterskor och läkare.

    Detta har varit ett problem länge och att det drabbar patienter och skapar oro är självklart.

    Över hundra av de fastställda vårdplatserna på SUS är stängda på grund av sjuksköterskebrist, som orsakats av att schemat ändrades till att personalen skulle behöva jobba varannan helg i stället för två av fem.

    Förra påsken sa 24 sjuksköterskor vid intensivvårdsavdelningen på Centralsjukhuset i Kristianstad upp sig efter att ha väntat på ett nytt arbetstidsavtal i sex år. Även barnsjuksköterskor i Helsingborg och nattbarnmorskor i Malmö har sagt upp sig i ett försök att få hälsosamma arbetstider.

    En kartläggning visar att landsting och regioner över hela landet drabbats av samma förluster. ”Det finns en rörelse till arbetsgivare som erbjuder bättre arbetsvillkor”, säger Magnus Göransson, utredare inom Nationella planeringsstödet på Socialstyrelsen (Vårdfokus nr 1 2017).

    Ja, att privata alternativ har givit personalen i vården en slags upprättelse är tydligt. De har som anställda av det offentliga blivit tagna för givet. Nu får de plötsligt lön för sitt arbete, och ingen kan klandra dem för att de lämnar. De som ska beskyllas är makthavarna som har misskött personalen och därmed dragit på sig och skattebetalarna höga kostnader för inhyrd personal.

    Ändå tycks tjänstemännen inte förstå någonting. Personalchefen i Skånevård Kryh, Bruno Malmlind, menar att det hade blivit för dyrt att ge sköterskorna vad de önskade och ”att medarbetare säger upp sig är ett enskilt val” (Vårdfokus 3/1). Som om han själv inte har haft något med saken att göra? Som om sköterskornas egna val inte har lett till ännu högre kostnader? Förnekelse funkar fint när man vill skylla ifrån sig och slippa ansvar.

    Tio av de sköterskor som slutade på CSK har gått till privat företag eller bemanningsvård. 2016 betalade iva bemanningsbolagen 440 000 kronor, jämfört med noll kronor tidigare år.

    ”Det är fantastiskt att själv bestämma sitt schema, jag får bra betalt och min kunskap är uppskattad”, kommenterade en tidigare anställd.

    Jag unnar dem verkligen detta och skäms över att den arbetsgivare som företräder mig tidigare behandlat dem utan respekt.

    Prognoser från Statistiska centralbyrån, SCB, visar att det kommer saknas ännu fler specialistsjuksköterskor om tio år – alltså inte bara under sommaren när alla vill åka på semester samtidigt, utan jämt. Alltid. I Skåne väntas bristen öka med mellan 15 och 20 procent.

    ”För de som arbetar som specialistsjuksköterskorna är det en hög arbetsbelastning som kan leda till ohälsa”, kommenterade Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro, och avslöjade att många anställda larmar om äventyrad patientsäkerhet (SVT 13/6).

    I januari stängdes en vårdavdelning för cancersjuka på Sus i Lund på grund av brist på sjuksköterskor. Vårdplatserna fick fördelas ut på andra avdelningar i Lund och Malmö. ”Sjuka patienter har körts hem, för att de allra sjukaste skulle få vara kvar. Sjuksköterskor har varit helt gråtfärdiga, säger en anhörig som besökt avdelningen”, till Sydsvenskan (11/1).

    Hur många kommer att dö innan detta tas på allvar? Priset är högt både i kronor och tårar.