Carolin Dahlman: Hur många läkare kör taxi?

Ledare Artikeln publicerades

Sverige behöver fler som jobbar. Men de nya kan inte direkt pusslas in i svensk arbetsmarknad.

Jag älskar Australien, och efter en semester för tio år sedan försökte jag länge att etablera mig i landet. Jag var 32 år och hade en strålande karriär i Sverige, universitetsutbildning och fick lätt uppdrag här. Men trots detta var det verkligen inte lätt att komma in på arbetsmarknaden i ett nytt land.

Tänk om jag hade kommit dit utan att kunna språket, knappt gått i grundskola, och dessutom befunnit mig i ofrivillig flykt från krig? Så oerhört besvärligt.

När Ekot på måndagen rapporterade att det är svårt för nyanlända att hitta jobb här – efter två år i Sverige är det bara fem procent som har ett arbete utan statligt stöd – bör det ses i ljuset av dessa insikter. (20/4) Det hade inte varit så lätt för oss heller.

    Tiden från första steget på svensk mark till jobb är ovärdigt lång. Man måste vänta, gå svenskakurser, fylla i blanketter, bo på asylboenden. Söka, söka, söka. Ratas, resa sig igen, ratas. Söka.

    ”Jag vill jobba men det finns inget jobb”, säger 38-årige Edwar Alsalom från Syrien. Alla som gått arbetslösa vet hur han mår. Hur ont det gör.

    Nyligen meddelade Arbetsförmedlingens generaldirektör Mikael Sjöberg att invandringen till Sverige bör permanentas till dagens rekordhöga nivåer, för att klara välfärdens finansiering. (Dagens Nyheter 10/4)

    Och visst, antalet svenskfödda i arbetsför ålder blir allt färre, och det blir tufft för dem som ska försörja resten. Men de flyktingar vi hjälper idag har svårt att få jobb, vilket gör Sjöbergs förslag problematiskt. Om inte arbetsgivarna vill anställa, ens om 80 procent av lönen betalas via staten, hur kan då alla de nya så lättvindigt ses som välfärdens räddare?

    De som saknar gymnasieutbildning har det svårast och en stor andel av dem som kommer hit har inte gått ut gymnasiet; många kan inte ens läsa och skriva. Sverige behöver fler som har möjlighet att arbeta, men det behövs rejäla insatser för att de som saknar utbildning ska kunna komma till sin rätt, och inte hamna utanför. Annars ökar bördan än mer på dem som arbetar, i stället för tvärtom. Det kan vi inte ignorera.

    Enligt Arbetsförmedlingen har andelen nyanlända flyktingar som har kompetens för bristyrken ökat kraftigt, delvis på grund av invandring från Syrien. Men bara 10 procent av nyanlända därifrån har minst treårig högskoleexamen, vilket kan jämföras med 25 procent bland svenskfödda (SCB). Visserligen har Sverige inte betalt för deras utbildning, medan en svensk läkarutbildning kostar cirka 1,3 miljoner kronor. Men deras utbildningar behöver kompletteras eller valideras vilket tar tid, och många möts av det som jag själv drabbades av i Australien – att man inte välkomnas ändå.

    Vi får inte försköna bilden av de nyas kompetens; det hjälper ingen. Att Arbetsförmedlingen tycks göra det är extra allvarligt.

    Självklart bör krav ställas och fler utbildas, och de utmaningar landet står inför tack vare sin öppna migrationspolitik måste hanteras moget. Genom att hävda att de allihop minsann är läkare som kör taxi förminskar vi problemen. Och cementerar dem.

    Se Carolins kommentar på sin Youtube-kanal: