Carolin Dahlman: Carolin Dahlman: Sluta curla och överbeskydda barnen

Stöket i de svenska skolorna är omfattande – och det tycks bara bli värre. Skolan måste på en gång rycka upp sig vad gäller krav på ordning. Och föräldrar behöver hålla bättre koll på sina barn. Bara då får de små möjlighet att bygga en framgångsrik framtid.
Carolin DahlmanSkicka e-post
Ledarkrönika • Publicerad 21 februari 2018
Carolin Dahlman
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska hållning är liberal.
Foto: Yvonne Åsell / SvD / TT

En man som gick emellan två bråkande elever i Hässleholm i början av februari fick åka till akuten på CSK efter att ha sparkats i skrevet. Magsmärtor och ömhet i testiklarna blev belöningen för en vuxen som försökte skapa ordning.

Antalet anmälningar om grova fall av hot och våld i skolan nästan fördubblades de senaste fem åren, enligt färsk statistik från Arbetsmiljöverket (SVT 19/2). Skåne ligger högst av alla, även om ökningen här inte har varit lika dramatiskt. Det var rätt illa redan 2012...

Rektorn på en skola i Härnösand menade att ”våldet har blivit grövre och attityden, hur man kan svara lärare eller säga till lärare, där är det en enorm skillnad”. Huvudskyddsombudet la till att det är tydligt att ärenden med hot och våld börjar dyka upp lägre ner i åldrarna.

Enligt myndigheten följer detta den allmänna trenden i samhället. Så kan det vara, men det är för den skull inte bra. Dessutom kan man undra om det börjar i samhället och sedan sprids till skolbänkarna – eller om det faktiskt är tvärtom? Om stök och bråk får pågå utan mothugg lär sig ju barnen ett beteende som de tar med sig ut i livet. Här behöver fler vuxna visa mod.

Vi måste sluta acceptera beteenden som faktiskt inte är acceptabla. När en elev i Lerum sparkade eller knuffade en lärare nerför en trappa för några veckor sedan, kommenterade rektorn: ”Det här är ett barn som kommer i kraftig affekt och kunde inte kontrollera sina handlingar och så råkade de stå vid en trappa” (SVT 7/2).

Den ursäktande tonen stör. Jag undrar vad som händer om elever ”hamnar i effekt” – får de reprimander, tas de åt sidan, hamnar de hos rektorn, ringer man föräldrarna? Eller tycker man synd om det stackars barnet som inte kan kontrollera sig? Ojdå, så synd om det råkade stå en lärare emellan. Ooops.

Nej, både lärare och föräldrar måste lära sig själva att säga NEJ. De behöver ställa krav och se till att barnen bygger muskler i stället för att bära runt dem i skyddande Babybjörnvärme tills de blir taniga som metmaskar i vuxen ålder.

Häromdagen berättade SVT om två tio-åriga tjejer som fått åka buss själva och blivit rädda för biljettkontrollanterna. Den enas mamma kommenterade: ”Jag tycker inte barn ska få kontrolleras på det här sättet. Det skapar en bild av vuxenvärlden som hård, kall och kontrollerande” (SVT 20/2).

Men faktum är att ingen kan åka buss utan biljett, och det kommer ibland att kontrolleras om man har en sådan. I stället för att skydda barnen från att granskas borde vuxna lära dem hantera detta ”hårda och kalla”, det vill säga upplysa om hur det funkar – och att det som kan verka läskigt faktiskt inte är det.

Sluta lura i dem att livet alltid är härligt, varmt och enkelt! Sluta curla! Visa vem som bestämmer. Det kommer att skapa lugn i skolan. Och ge kidsen en bra start i livet.