Carolin Dahlman: Törs väljarna ge SD makt?

Sverigedemokraterna har som enda parti redan publicerat sin. Prekärt är dock att det tycks ha gått lite fort när man skrev texten. Vad gäller den humanitära skyddsgrunden har SD reserverat sig till förmån för en mer generös skyddsgrund än vad majoriteten i kommittén föreslår. MER generös alltså.

Partiet vill, enligt reservationen, att den lydelse som varit gällande omedelbart före den tillfälliga lagens tillkomst 2016 ska kvarstå, medan kommittén faktiskt föreslår en stramare skrivning. Det som gällde precis innan den tillfälliga lagen var generöst på grund av att Alliansregering lät sig styras av Miljöpartiets påtryckningar 2014. Kommittén vill se en återgång till den skrivning som gällde innan dess. Men SD vill alltså behålla den MP-frampuffade mjuka linjen? Det är sannolikt en blunder, då ingen kan tvivla på partiets intentioner, men säger något om partiets mognad och förmåga.

SD är ofta högljudda och tuffa; det är lätt att tro att de skulle styra upp saker och ting som andra har trasslat till. Men hur ser det ut när man faktiskt har inflytande? Enligt Maria Malmer Stenergard, Moderaternas migrationspolitiska talesperson, var Sverigedemokraterna ofta tysta under Migrationspolitiska kommitténs möten. Inte heller kom de med egna förslag.

Hon skrev på Twitter till SD.s migrationspolitiska talesperson Jonas Andersson att: "Det hade varit väldigt välkommet om ni hade framfört era idéer innan kommittén haft sitt sista möte. Mötet då Jimmie spelade golf bad ni att få återkomma med besked i flera frågor för att ni inte hunnit läsa handlingarna".

Mycket snack, lite verkstad alltså.

Snacket har absolut haft en funktion, och Sverigedemokraterna har varit en viktig aktör i att pressa på och uppmärksamma viktiga målkonflikter och problem kopplade till migrationen – många gånger i isande motvind – och det ska de ha en eloge för.

Men är partiet moget nog att kliva fram, klättra upp? Det räcker inte bara med att gnälla över vad de andra en gång gjorde och sa eller klaga över den situation de övriga partierna försatte landet i. Seriösa politiker utgår från nuet och fixar saker, strunt samma vem som har format läget. De uttrycker inte bara missnöje utan kommer även med konstruktiva, genomförbara, realistiska tankar kring framtiden.

Det bästa för Sverige vore om de traditionella partierna kom till sans och började anpassa sin politik till verkligheten; vi behöver en migrationspolitik som landet klarar av och en tuff integrationspolitik. Nu valde S tyvärr att hoppa av samtalen med M och MP tillåts fortfarande viska i statsministerns öra.

Övriga partier tvingas då kreativt laga efter läge, kavla upp ärmarna och tänka om. Att sätta sig och sura duger dock inte.