Carolin Dahlman: Vi låter själviska knölar få frihet

Tyvärr slipper unga brottslingar i Sverige ofta undan lätt med vård eller samhällstjänst eller en runda hos socialen – om de ens blir påkomna i en tid då polisen knappt hinner utreda och gripa och vittnen helst håller tyst. Straffen är generande låga för grova brott och utvisningar blir ofta inte av på grund av diverse verkställighetshinder.

I juli klev fem unga män in i ett konditori i Årsta och slog sönder väggen, kastade stolar och porslin. De två förskräckta 20-åriga tjejer som jobbade i caféet ringde polisen – som skrämmande nog valde att inte rycka ut. ”Om sådana här brott inte prioriteras av polisen. Vad är då prioriterat?”, undrade företagets vd.

Det finns självklart annat som polisen måste hantera i tider av sprängningar, skjutningar och diverse gängkriminalitet som bara eskalerar. Men det borde inte vara så. Resurserna borde räcka till även för att hjälpa två skräckslagna tjejer på ett café. Mer kapacitet borde finnas för brottsbekämpning i ett land med nästan världens högsta skatter. Att de fem killarna kunde härja på utan påföljd är katastrofalt illa.

Tyvärr finns samma brist på konsekvenser i skolans värld. En bekant berättade om elever som stör lektionerna och klasser som vissa lärare vägrar jobba i. Ändå är det enda de kan sätta emot en kortare avstängning. För eleverna blir det svagt som en kattunges puff med tassen och de lär sig varken att sitta still eller respektera auktoriteter.

Jag går själv ofta förbi en skola där eleverna under många år har rökt precis under skylten ”rökning undanbedes” och jag har aldrig sett en vuxen från skolan bry sig det minsta om saken. När jag har sagt till killarna jag filmats och fått höra ”vad har du med det att göra?”, vilket lämnar mig med hjärtklappning och oro.

På en skola i Hallstahammar hade lågstadieelever sparkat och slagit lärare, och även om fackets skyddsombud menade att det inte är okej kan enskilda lärare som ingriper bli anmälda och avstängda, medan eleverna kommer undan.

Liberalerna har lagt förslag om att skollagen måste skärpas så att lärare har befogenheter att ingripa mot stök. Roger Haddad, skolpolitisk talesperson, vill att det ska finnas tydliga ordningsregler och direkta konsekvenser, samt att barn- och elevombudet vid Skolinspektionen avskaffas. ”Utvecklingen har lett till att många lärare avstår eller inte vågar ingripa för risken att bli anmälda samt helt enkelt blir av med jobbet”.

Ja, om inte generationer av barn ska växa upp som antingen ouppfostrade eller outbildade vuxna måste politikerna ha mod att agera. Om de som förstör i samhället får fortsätta bäst de vill kommer vi att se hur kvinnor inte vågar gå ut, att färre har råd att driva företag och att fler barn får rådet från polisen att inte gå själva av risk för att bli rånade.

Men vi får aldrig deppa ihop och tänka att det är kört. Kanske är det så om vi låter oss förtrollas av teorier om ”lågaffektivt bemötande” – trots att grundaren medger att det inte finns någon evidens för metoden – men inte om vi sätter hårt mot hårt.

I Grums härjade till exempel ett barngäng innan sommaren, men sedan kommunen börjat patrullera och kontrollera har det lugnat ner sig. Väktare på stan i Ystad ledde till färre snatterier och att butiksägare fick snabbare hjälp vid olika incidenter. Och efter att kameror hade satts upp på Charlottesborg i Kristianstad såg polisen en halverad brottslighet.

Nu har svenska samhället ett val. Vems frihet värnar vi om? Antingen tar makthavarna itu med brottsligheten på allvar, eller så sätter de sig i möten och förhalar nödvändiga åtgärder medan idioter och vandaler, tjuvar och banditer får fortsätta sno barnens jackor och lägga en otrygg filter över landet. Välj rätt.