Malin Lernfelt: Den socialliberala killen vid grillen har en central roll i svensk politik
Johan Pehrson är ingen stor talare. Ingen passionerad retoriker som Ebba Busch eller värdigt statsmannamässig som Magdalena Andersson. Han är killen vid grillen – som Liberala ungdomsförbundets vice ordförande Erik Berg kallade honom när han på tisdagskvällen välkomnade Pehrson upp på Almedalsscenen. Framför de drygt 2 000 personerna som samlats för att lyssna drog den liberala ordföranden pappaskämt och visade en självdistans och öppenhet som inte är alldeles vanlig hos partiledare. Han är precis vad det liberala partiet behöver i dagsläget.
Johan Pehrsons Almedalstal var också det tal som såväl många partiaktiva som liberala väljare förväntade sig att få höra redan 2019, när de istället fick en elektrifieringskommission och betydligt fler ”jag” än ”vi” av Nyamko Sabuni. Sådant är inget som knyter ihop ett sargat parti och manar till ideologisk resning.
Liberalerna behöver mer än någonsin enas. De senaste åren har falangstrider utkämpats inför öppen ridå. De många avhoppen från sedan länge lojala förtroendevalda är sorgliga. Vittnesmålen inifrån partiet om en utbredd tystnadskultur och oklarheter i var partiet egentligen står likaså. Nu skingras äntligen de mörka molnen. L har dock fortfarande en plikt att stå upp emot nationalism och populism.
”Jag är socialliberal” deklarerade Johan Pehrson med emfas, och fortsatte sedan med referenser till "den breda mitten". Han talade om individens frihet och visade också att partiet fortfarande står stadigt i de värderingar som lett till att de varit en viktig del av svensk politik i över 100 år: ”Jag gillar inte det extrema, varken åt höger eller åt vänster. Vi vill ha både marknadsekonomi och socialt ansvar.” Samtidigt var han tydlig med att ”Liberalerna är ett frihetligt borgerligt parti. Vi ska samarbeta med borgerliga partier och tryggt förhålla oss till alla parlamentariska realiteter”.
”Liberalerna behövs i svensk politik.”
I Ipsos väljarbarometer för juni har Liberalerna klättrat till 5 procent. Det är utmärkt. Liberalerna behövs i svensk politik. Inget annat parti kan skolfrågorna lika bra och har bidragit till att vända flumskolan till större fokus på kunskap och ordning och reda. Nu gav de ett vallöfte om att satsa 2,5 miljarder kronor på speciallärare.
Inget annat parti har heller lika länge och övertygat stått upp för att Sverige måste gå med i Nato, rusta försvaret och satsa på kärnkraften. För den som anser att kvinnliga rättigheter är mänskliga rättigheter, tar avstånd från identitetspolitik och relativiserande av hedersförtryck och vill att Sverige ska vara en fyrbåk i världen för demokrati och frihet är L ett bra alternativ att rösta på. Att det är just Johan Pehrson som påminner Almedalspubliken om att ”det i diktaturens Kina inte finns några Almedalsveckor” är ingen slump.
Än är det två månader kvar till valdagen då svenska folket ska säga sitt. Mycket kan hända. Men Liberalerna är allt annat än uträknade. Att de nu inte längre finns någon tvekan om att de har en viktig roll att spela som en stark frihetlig och humanistisk kraft i en framtida borgerlig regering, det kan vi tacka den socialliberala killen vid grillen för.
