Det är väl CUF - och inte MUF - som sätter tusenlappar på människoliv?
Moderaterna vill ha mer koll på vad invandringen kostar, vilket har fått röster från Centern att i högt tonläge klaga på tonläget. I Aktuellt på måndagen sa Louise Grabo, vice ordförande i CUF: ”Jag tycker att det är konstigt att sätta tusenlappar på människoliv, på människor som flyr hit från förtryck, att sätta dom som pengar är ganska så omänskligt” (19/2).
Men det är långt ifrån ”omänskligt” att räkna på kostnader. Det är snarare politikers plikt att ha koll på de pengar som de drar in från enskilda individer som bor här i Sverige, och som är tänkta att gå till välfärd och trygghet – till sådant som polis, skola, infrastruktur och försvar. Det vore väl mer omänskligt att avtvinga oss skatt och sedan sprida pengarna hejvilt?
Grabo vände sig dock mot Moderaternas retorik, ”att man ska kolla på kostnader och hela tiden ser de negativa sakerna. Det är ju faktiskt en tillgång och kan man inte prata om att vi kan mäta vinsterna med människor som kommer hit och gör rätt för sig, och också ett mångkulturellt samhälle” (19/2).
Enligt henne borde vi öppna gränserna igen och ta emot fler. ”Det kostar kanske mycket i början, men i det långa perspektivet, när de här människorna får jobb, då tillför de pengar tillbaka till välfärdsstaten.”
Men en politiker med ansvar för skattebetalarnas inbetalningar som inte kan räkna på plus och minus här och nu, i detta årets budget – utan enbart ger drömmande visioner byggda på önsketänkande och förhoppningar – är inte att lita på.
Benjamin Dousa från MUF svarade Grabo: ”Vi redovisar och räknar på kostnader kopplat till förskola och cancervården, så varför inte då räkna på kostnader kopplat till flyktinginvandring? Vi vet att anhörig- och flyktinginvandring kostar väldigt mycket pengar.”
Ja, det är inte gratis. Arbetslösheten bland utrikes födda är mycket hög (21 procent), och även om den har sjunkit de senaste månaderna beror det delvis på subventionerade jobb. ”En viktig förklaring är att de personer som kommit till Sverige och är födda utanför Europa har tagit del av extratjänsterna”, förklarade Arbetsförmedlingens analyschef Annika Sundén (SR 12/2). Enligt en beräkning som Moderaterna gjort med utgångspunkt i en tidigare forskningsrapport kommer kostnaderna för invandringen att uppgå till 40 miljarder kronor netto år 2018.
I en intervju i Dagens Nyheter nyligen uttryckte Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson att man bör vara ärlig med att den invandring som vi har just nu inte är lönsam. En del gick i taket över ordet ”lönsam”. Kommentarerna löd ungefär: Får man säga så? Får man se människors värde i pengar? Ska flyktingar bara tas emot om de kan gynna ett land?
Centerpartiets partisekreterare Michael Arthursson anklagade M för att göra invandringen och invandrarna till kollektiva syndabockar. Fast att vara öppen med att det faktiskt kostar att ge sjukvård, skola och mat till människor som inte kan försörja sig själva (än) är väl inte att ge dessa människor skuld? Det är helt enkelt vanligt hushållsbudgeterande – som de flesta av oss måste ägna oss åt.
Enligt Arthursson ska vi ”ha bättre integration och vi ska självklart ha kontroll på statsfinanserna” (Dagens Nyheter 10/2). Men vem tycker inte det? Han presenterar enbart målbilder och undviker att se vad som faktiskt förhindrar en bra integration. Och behöver man inte veta vad insatser kostar för att ha kontroll över statsfinanserna?
Märkligt nog verkar det vara okej att tala om människor i termer av pengar från det ena hållet. När Louise Grabo talade om vinster med människor, att de är tillgångar och kommer att tillföra pengar borde det också vara att sätta tusenlappar på dem, att se dem som siffror, eller hur?
Det har i många år talats om invandring i hur den påverkar vår ekonomi positivt. ”Invandring är en plusaffär för samhället” menade OECD 2013. ”Alla tjänar på migration”, skrev Svenskt Näringsliv 2009 apropå en rapport från UNDP. I oktober kom en rapport från Arena Idé som visade att invandringen har tillfört Sveriges ekonomi 900 miljarder sen 1950-talet. ”Invandrarna är en vinst för Sverige”, skrev historikern Dick Harrisson 2014. Det handlade visserligen om arbetskraftsinvandring, men ändå.
LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson hävdade i december 2015 att: ”Om Sverige lyckas med integrationen av nyanlända flyktingar på arbetsmarknaden kan Sverige om tre-fyra år ha en superekonomi med 4-5 procents tillväxt” (Di 16/12).
Magnus Franzén, regionchef på bemanningsföretaget Lernia, skrev nyligen i Expressen att företag har svårt att hitta arbetskraft, och att vi därför behöver fler nyanlända. ”Dessutom, för att vi ska ha en bra välfärd krävs att många jobbar och bidrar med skattemedel” (7/2). Snacka om att sätta tusenlappar på människor...
Fredrik Reinfeldt (M), som har kritiserats hårt för sitt uttalande 2014 om att vi skulle öppna våra hjärtan, sa i varje fall så eftersom han ville berätta för väljarna att omfattande flyktingmottagande kommer att leda till minskat reformutrymme. Det vill säga, det kommer inte att bli en lönsam affär, utan, det kommer att kosta. Han ville inte bara öppna våra hjärtan, utan också våra ögon.
Egentligen är det konstigt att Centern och Moderaterna har svårt att mötas. Partierna borde rimligtvis kunna enas om att sätta ett tak för migrationskostnaderna, vilket skulle betyda att den som kan försörja sig själv är välkommen, och att man därmed kan ta in fler.
Men att öppna inte bara den geografiska gränsen utan också dörren till välfärdsstaten utan att ens räkna på konsekvenserna är i längden orimligt och djupt respektlöst mot exempelvis alla de pensionärer som trott sig betala till tryggheten. Det kan väl ändå inte vara C:s linje?
