Det nya råa ungdomsvåldet är ingen slump
Ledare
I dagarna inleddes rättegången mot det gäng ungdomar som i höstas misshandlade en man i Borås brutalt, gav honom skallskador, skador på tänderna, sår på händer och ansikte, smärta i rygg och revben, en käke som behövde opereras och en vandaliserad bil.
De tvingade mannen att pussa ledarens händer och filmen lades ut på Snapchat som en slags trofé. En av dem sa: ”Det är vi som bestämmer över Norrby, du ska inte komma och prata med oss på det här sättet.”
Grrr. Det är hög tid att vi vuxna visar vilka som bestämmer och vad som gäller i ett civiliserat Sverige. Ungdomsgängen som sätter skräck i folk landet över – vandaliserar, stökar, rånar – måste stoppas med bestämda tag. Slappheten har låtit dem hålla på för länge; den har sannolikt blivit bördig mylla åt den otäcka utvecklingen.
Den som påstår att det handlar om fattiga barn som skulle sluta råna och slå om de bara fick bidrag eller en fritidsgård behöver förstå att det inte handlar om ojämlikhet och stackare som stal en jacka för att de frös. Det handlar om illvilliga personer med en ondsint agenda.
Sommaren 2019 rapporterades fler än 110 personrån i centrala Göteborg. ”Med slag, sparkar och kniv rånar de – men främst inte för pengarnas skull, utan för kickarna och makten”, skrev Expressen (1/10). I augusti rånades till exempel en 20-åring som tvingades kyssa gängledarens fötter. ”De har långtråkigt och passar på att råna och förnedra”, konstaterade Erik Nord, polischef i Göteborg (GT 26/11).
Mot detta biter knappast ”gratis” pingisturnering på påsklovet.
Tyvärr går den råa brottsligheten ner i åldrarna och blir hänsynslösare.
Sedan 2015 har antalet barnrånare ökat med 76 procent i Skåne, Blekinge, Kalmar och Kronobergs län; förra året registrerade polisen i Region Syd 113 misstänka rånare under 15 år (SVT 19/12).
Enligt en pinfärsk granskning från Polisregion Mitt har antalet anmälda våldsbrott i gruppen 7-14 år ökat med 35 procent 2016-2019.
Rapporten är inte klar och släppt till media än, men Dennis Hjelmström, skolchef i Ystad, lyssnade till regionpolischefen Carin Götblad när hon presenterade siffrorna på en konferens förra veckan, och skrev på Twitter att även våld mellan flickor ökar mycket. ”Slag mot huvudet. Våld i gäng. Sparkar mot liggande. Det handlar hela tiden om anmälda brott. Hon påpekar att mörkertalet är enormt”.
”Det som är nytt är hänsynslösheten. Förnedringen. Våld av ett slag som vi inte föreställer oss. Man drar med sig personer till avlägsna platser. Långvarig tortyr som filmas är vanligt” (30/1).
För att komma åt problemet behövs rejäla åtgärder på flera plan.
- Dels handlar det naturligtvis om föräldraansvar, att uppfostra barn till att bli skötsamma individer med respekt för andra. Polisen Göteborg rapporterade tyvärr förra året om en oroande trend där föräldrar till barn som rånar tar barnens parti, mot polisen. Hur kommer vi åt det? Ingen föds till ett monster, men både trasslig barndom och vek uppfostran utan ramar kan locka fram ondska och här behövs insatser.
- Skolan har en viktig uppgift, men det kommer bara att bli möjligt om lärare tillåts ingripa när någon missköter sig, och att barns och föräldrars anmälningsrätt begränsas.
- Rättssystemet måste bli skarpare. ”Barn under 15 utreds normalt inte av polisen”, sa Götblad, vilket naturligtvis är beklagligt då så många brott begås av riktigt unga. Men även om brotten begås av något äldre slipper de ofta undan.
I fredags rapporterade Aftonbladet om en man som hållits fången i tio timmar och torterats av två ungdomsrånare. Han fick en pistolpipa intryckt i munnen, en sladd runt halsen och utsattes med våld via sax och kniv (31/1). En av rånarna sa kaxigt: “Jag är 16 år. Jag kan skjuta dig, och jag kommer undan med det”. Och i detta ligger en del av förklaringen och lösningen.
Om straffrabatten avskaffas och polisens befogenheter utökas kan vuxenvärlden både ge offer upprättelse och rädda unga som riskerar att hamna i ett liv av kriminalitet om de inte stoppas i tid.
Men det handlar i grunden om en attityd snarare än enskilda lagförslag eller insatser. Åtgärder behövs både i det lilla och det stora, både före och efter att någon hamnat snett, och samtliga inblandade behöver sätta gränser och markera tydligare mot dem som missköter sig.
Våldet är med stor sannolikhet ett resultat av samhällets svaghet, ovilja att ingripa och önskan att ursäkta, samt att alltför många har lagt huvudet på sned.
Det är dags att stå rakt i stället, blänga tillbaka och säga ”det är vi som bestämmer".
.
.
Läs mer
Ledare: Ännu ett straffrabattshaveri
