Sofia Nerbrand: Dyra märkeskläder och våldskapital får inte vara de ungas ideal
De har skitförebilder utbrister en lärare, med anledning av att hans 15-årige elev Elias blev skjuten till döds med ett militärt automatvapen i Farsta centrum i lördags (DN 11/6). Kommentaren hugger fast i mig, i strömmen av rapportering om alla mord som sker i denna ljuva sommartid.
Att unga människor bragts om livet har bisarrt nog blivit det nya normala. Men även en kvinna i 60-årsåldern träffades i benet i Farsta och på måndagen dog en 45-årig man som skottskadades allvarligt vid skottlossningen.
Det förfärliga läget är förstås både oacceptabelt och ohållbart.
Hur har det kunna gå så här långt? Och vad ska vi göra åt det?
Många av insatserna är materiella och praktiska. Mer pengar och befogenheter till polisen och resten av rättsväsendet. Bättre skolutrusning och fler fritidsgårdar. Större fängelser. Mer samarbete mellan myndigheter. Upprustade utanförskapsområden. Allt detta behövs alldeles säkert.
Men jag tror att den mördade Elias lärare är något alldeles avgörande på spåret: unga människors drömmar och värderingar.
Om gangsters tillåts bli deras förebilder är det inte konstigt om de väljer brottets bana. Om dyra märkeskläder och våldskapital ger dem social status bland jämnåriga kan vissa barn till och med välja att bli torped – att tjäna 100 000 kronor på ett bräde är lockande för en fjortonåring.
”Om gangsters tillåts bli deras förebilder är det inte konstigt om de väljer brottets bana.”
Vi behöver börja prata om normer, uppfostran och gränssättning, vid sidan av relativ fattigdom. För helt ärligt: långt ifrån alla med knappa ekonomiska resurser blir kriminella.
Och det krävs att alla vuxna är med och påverkar dem som växer upp. Det räcker inte att ropa på att politikerna ska träda fram, att polisen ska bli ännu tuffare eller att de ekonomiska ”klyftorna” ska minska.
Framför allt måste föräldrar ta ansvar för att deras barn lär sig rätt och fel, att be om ursäkt när de inte har skött sig och att visa hänsyn till andra. Att man behöver arbeta inom lagens ramar för att vinna respekt. Klassresan får absolut inte landa i att man blir kriminell.
Omgivningen behöver säga till barnens kompisar när de inte uppför sig väl. Protestera när ungar och ungdomar skriker och härjar på bussen. Engagera sig i föreningslivet och bidra till att barnen får uppleva sunda sammanhang.
Civilkurage och civilsamhället har avgörande betydelse i detta läge.
En nog så stark offentlig sektor räcker inte – vi kan inte ha poliser i klassrummen på låg- och mellanstadiet. Rikspolischef Anders Thornberg konstaterar också att så länge det rekryteras tre nya varje dag – tusen om året – kan inte svensk polis själv se till att dåden försvinner (DN 11/6).
Att upprätthålla lag och ordning är en kärnuppgift för staten. Men den våldsamma laglöshet vi ser nu är ett bredare samhällsproblem som kräver allmän uppslutning för att lösa. Plus en insikt om att idéer spelar stor roll.
Vi måste ersätta de dåliga normerna och förebilderna med goda ideal.
