Energipopulismen öppnar för svekdebatt
Energipopulismen kan komma att vara det första som biter regeringen och SD i baken. Även om Tidöavtalet dragit på sig kritik, bland annat kring styrning och åsikter kring civilsamhällets organisationer, är det runt el- och bränslepriser som en bredare folklig opinion kan slå tillbaka mot partierna i regeringsunderlaget i nuläget.
I valrörelsen körde Sverigedemokraterna stenhårt på att bensin- och dieselpriserna skulle sänkas, och det rejält. På valaffischerna basunerade SD ut att dieselpriset skulle sänkas med 10 kronor litern och bensinpriset med 6,50 kronor. Kristdemokraterna och Moderaterna lovade också kraftiga sänkningar, men gick inte fullt så långtgående i sin populism som SD.
”Klart är att det i alla fall är långt ifrån de ”Jimmiepriser” som utlovades i valrörelsen.”
Sverigedemokraterna lovade ”Jimmiepriser” i motsats till höga priser som dåvarande statsminister Magdalena Andersson (S) gjordes personlig ansvarig för. Hur blir då ”Jimmiepriserna”? Regeringen och SD har i budgeten utlovat en kronas sänkning. I verkligheten blir sänkningen lägre – 14 öre för bensin – då indexeringen av skatterna äter upp en stor del av enkronan. Den nedjusterade reduktionsplikten för inblandning av biobränslen lär ge ytterligare sänkning, men det är svårt att veta exakt hur mycket.
Klart är att det i alla fall är långt ifrån de ”Jimmiepriser” som utlovades i valrörelsen.
SD:s ekonomiskpolitiske talesperson Oscar Sjöstedt konstaterar i Dagens Nyheter (3/11) ”ibland är verkligheten och spökar”. Vidare säger Sjöstedt att ”vi kan styra lite över skattebiten och över reduktionsplikten men inte över världsmarknadspriset.” Häpnadsväckande med tanke på att världsmarknadspriset inte var något Jimmie Åkesson och Oscar Sjöstedt tyckte sig behöva ta hänsyn till när de populistiskt i opposition basunerade ut 10 kronor lägre dieselpris per liter.
Sanningen kring skatteverktyget som Sjöstedt säger att man kan styra ”lite” över är att regeringen och SD till fullo styr över det, men att det så klart handlar om att prioritera. Och då har de storstilade löftena fått stå tillbaka.
De höga elpriserna var också föremål för en högljudd debatt inför valet. Löftena haglade om kompensation för elköparna. Ulf Kristersson (M) hade hög svansföring och lovade att införa ett högkostnadsskydd. Kort och gott att elköparna skulle kompenseras om priserna översteg en viss nivå under vintern när priserna enligt prognoserna skulle bli ännu högre än de nivåer vi sett under det gångna året.
Av det löftet blev det intet och i stället presenterade regeringen en retroaktiv kompensation baserad på perioden oktober 2021 till september 2022. För oss i elprisområde 4 innebär det en kompensation på 79 öre per förbrukad kilowattimme under den perioden. Säkerligen välkommet för många företag, kommuner och hushåll men osäkerheten för de potentiellt höga priserna under kommande vintermånader består. Till sist är det något helt annat än vad som utlovades i valrörelsen, vilket fyra ledande moderater i Skåne påpekat i ett debattinlägg i Expressen (1/11).
Verkligheten kom snabbt i kapp energipopulismen. Svekdebatten riskerar att bli ett tungt ok att bära för regeringen och SD.
