Joakim Broman: Ett stopp för cementen är ett stopp för ekonomin
”Straffa dem! Se till att det blir riktigt jävla dyrt att förstöra klimatet.” Det säger Lisa Nåbo, ordförande i Socialdemokraternas ungdomsförbund SSU, på en fråga om Cementa och det möjliga stoppet för cementproduktionen i fabriken på Gotland (DN 18/10).
En bra tumregel är att inte göra för stora affärer av spetsiga uttalanden från ungdomsförbundens företrädare. Men Nåbos kommentar är intressant, om inte annat för att den illustrerar ett skifte i socialdemokratin. Det gamla industripartiets företrädare hade nog valt andra ord – och ett annat fokus.
På måndagen släppte branschorganisationen Byggföretagen sin byggkonjunktur, prognosen över utvecklingen i byggbranschen det kommande året. Eller rättare sagt meddelade organisationen att det är hopplöst att släppa några prognoser. Ingen vet ännu utfallet av de politiska och juridiska processer som pågår för att försöka rädda den svenska cementproduktionen.
”Ett totalstopp för cementproduktionen skulle också innebära totalstopp för byggnation under lång tid.”
Regeringen har infört en slags nödlag för att möjliggöra brytning av den kalk som fanns inom ramen för det ursprungliga tillståndet, men risken finns att den stoppas i väntan på ett besked från Högsta förvaltningsdomstolen.
Ett totalstopp för cementproduktionen skulle också innebära totalstopp för byggnation i de flesta sammanhang och under lång tid. Att importera cement går till viss del, men att etablera logistikflöden tar år och innebär dessutom både ökad klimatpåverkan och säkerhetspolitiska risker. Att bygga i trä är inte ett alternativ när det gäller bottenplattor i flerbostadshus eller de flesta anläggningsprojekt.
175 000 jobb står på spel bara i byggbranschen, med möjliga följdeffekter i närliggande sektorer. Nödvändig infrastruktur kan behöva pausas och bostadsbyggandet bromsas i ett läge där behovet av nya lägenheter är enormt.
Redan före coronakrisen höll Sverige en alltför låg byggtakt för att fylla behovet av nya bostäder på längre sikt. Hinder som fanns innan krisen – exempelvis märkliga amorteringskrav och stelbenta byggregler – finns kvar även när branschen nu försöker återhämta sig. Därtill påverkas byggandet indirekt av bristen på halvledare som används för tillverkning av datorchip, skenande fraktkostnader och den uppblossande energikrisen.
Effekterna av ett stopp för Slite-fabriken är inte enkla att överskåda, men det är enkelt att se att de är mycket allvarliga. Låt oss hoppas att även regeringspartierna S och MP har förstått det.
Joakim Broman är ledarskribent
