Farligt att låta unga brottslingar gå fria

Det är utmärkt att rättssystemet fungerar, så att de som förstör för andra plockas in och får känna av att kränkningar inte accepteras. Men Jacob Fraiman från organisationen Unga kris, Kriminellas revansch i samhället, menade tvärtom att det kan leda till att de unga känner skam, skuld och ångest och att ”vi skapar fler livstidskriminella som kommer ut och gör ännu grövre brott och får ett hat mot systemet” (P4 23/7).

Vilket struntprat! Om vi agerar undfallande, så de små stackarna ska slippa må dåligt, ges signalen att de kan råna, våldta och misshandla utan vedergällning. Häktning av unga är faktiskt bara aktuellt vid exempelvis grovt narkotikabrott, rån, grov misshandel eller människorov, så det är inte oskyldigt bus det handlar om.

Självklart ska de som begår såpass grova brott straffas. Risken är annars stor att de fortsätter skräck i folk.

Det är därför hög tid att avskaffa särbehandlingen av unga lagöverträdare. En statlig utredning föreslog förra året att man tar bort straffrabatten för 18–20-åringar, och regeringen jobbar på ett skarpt förslag.

Tyvärr är många är kritiska. Säpo ansåg att det fanns risk att de unga exponerades för våldsbejakande extremism på fängelserna.

Men i stället för att släppa brottslingar fria bör myndigheterna arbeta för en bättre fungerande kriminalvård. Ge de intagna rehabilitering, separera fångar som skulle kunna inspirera varandra, kontrollera post och konversationer. Förbättra i stället för att ge upp.

Även Fraiman från Unga Kris invände: ”Jag är inte för hårdare straff, fokus måste ligga på innehållet och även få in människor i samhället och få dom att bli produktiva medborgare”, sa han. Olle Eriksson från projektet Ung Inlåst, som arbetar med tvångsomhändertagna barn och ungdomar, fyllde i: ”Idag levererar politikerna framförallt repression och hårda tag. Det är dags för politikerna att leverera drömmar och ge hopp till de här ungdomarna i utanförskap” (SR 15/5).

Nej, nog nu, skulle jag säga. Det levereras enormt från våra politiker. Enormt i form av skattefinansierad utbildning, fritidsgårdar, aktiviteter, bibliotek och stöd. INGEN kan skylla ifrån sig. INGEN har skäl att beklaga sig. ALLA kan bli produktiva medborgare. Vi som är hederliga, skötsamma och utsatta är inte skyldiga ungdomar på glid något mer; det är de som ska börja tacka och sköta sig. Nog med bortförklaringar nu. Dags att ställa krav.

Föga förvånande säger också Miljöpartiet nej till att avskaffa straffrabatten, då man anser att längre fängelsestraff för unga ökar risken för en kriminell identitet, ett utvidgat kriminellt kontaktnät och radikalisering (SR 14/6). Samma argument hörs från Vänsterpartiet.

Men allvarligt talat, är inte risken större att man får en kriminell identitet om man får fortsätta begå brott utan att bli hindrad? Att barnen kan bestraffas bör ändå förebygga att de hamnar snett på riktigt, då det kan avskräcka och skydda dem från att utnyttjas som springpojkar av äldre kriminella.

Tack och lov är justitieminister Morgan Johansson (S) ändå bestämd.:”För mig är det viktigt att man kan komma åt den här grova organiserade kriminaliteten”. Det verkar också finnas en majoritet i riksdagen för att ta bort straffrabatten.

Det behövs sannerligen mer ordning och reda, så att det är vår frihet – inte brottslingarnas – som bör värnas. Högre, tuffare straff är nödvändiga.

Politikerna bör dessutom agera tidigt, så att småbrottslingar inte blir grova brottslingar. Vid smärre förseelser, kan man pressa föräldrar via sådant som indragna bidrag, skadestånd eller uppsagda hyreskontrakt. Socialtjänsten bör bli tuffare, och skolan mer disciplinerad

Och ge sjutton i att landa i en slags självspäkning, där skulden läggs på samhället i stället för individen. Flatheten är farlig. Slappheten skadlig. Nog nu.

Du k