Sofia Nerbrand: Fattigdom är inte hela förklaringen till att barn äter mer i skolan
Författaren Lena Andersson har en befriande förmåga att tänka självständigt och lyfta känsliga spörsmål. I lördagens Svenska Dagbladet dristar hon sig till att i en krönika på ledarsidan ifrågasätta orsakssambandet mellan en borgerlig regering i kombination med inflation och hungriga barn i skolan. Samt kritisera den politiska debatten om tillståndet i samhället.
Hennes tes är att något är skevt om det i ett rikt välfärdsland som Sverige – som har haft ett socialdemokratiskt styre i sjuttiotre och ett halvt år under de senaste 91 åren – skulle ha mängder av hungrande barn och dessutom lägga skulden för detta på regeringen Kristersson.
De upprörda reaktionerna på hennes krönika har inte låtit vänta på sig. I helgen har mängder av vänsterröster twittrat känslouttryck om att Lena Andersson och de som uppskattade hennes krönika – undertecknad inkluderad – saknar alltifrån markkontakt till empati.
Men är det verkligen så som Miljöpartiets Märta Stenevi påstod i den senaste partiledardebatten? Citat: ”ensamstående föräldrar som inte har möjlighet att sätta mat på bordet” och ”låginkomsttagare som inte kan köpa mat till sina barn”.
Lena Andersson konstaterar i sin krönika att ”Dagsbehovet för en vuxen utan motion är 2 000 kalorier. Potatis, mättande i alla former utom som chips och pommes frites, går lös på 130 kronor för 8 000 kalorier.
Havregryn har det närmast ofattbart låga priset åtta kronor för 2 000 kalorier. En normalportion gröt kostar 70 öre, sockret att strö på 20 öre. På samma sätt är mjöl, jäst och vatten så billigt att det närapå kan betraktas som gratis.”
Vidare: ”Vad näringen beträffar är havre ypperligt, så pass att förmögna personer med stor kroppsmedvetenhet gärna äter det, det är en så kallad super food. Detsamma gäller bönor, linser och kikärtor som i torkad form kostar så lite att det blir orimligt att hävda att pengar saknas.”
”Om barnen på måndag morgon äter en rejäl portion havregrynsgröt med mjölk, och ost på knäckebröd (två kronor per skiva), kan de omöjligen vara utsvultna när det är dags att gå till skolbespisningen. Och får de dessutom äta linsgryta med ris och hembakat pitabröd med kikärtsröra under helgen behöver de inte äta extra mycket på fredagen.
Antingen är det amsagor som sprids, eller så har vi att göra med föräldrars vanvård och oförmåga att sköta ett hushåll.”
Vore det inte mer empatiskt att ta reda på de verkliga orsakerna till att vissa barn äter påtagligt mer i skolan på måndagar? Vad har de egentligen varit med om under helgen? Är det något annat än knappare hushållskassa som ligger bakom större portioner i skolbespisningen?
Självfallet finns det föräldrar som drabbas av depression och andra sjukdomar som inte förmår ta hand om sig själva och sina barn och då ska de så klart få hjälp och stöd. Samma sak gäller barn som lever i dysfunktionella familjer med våld, hot och missbruk.
I Sverige har vi faktiskt fortfarande ett socialt skyddsnät och den andel av befolkningen som har det sämst ställt är lägst i hela EU. Enligt SCB levde 10,3 procent av alla utrikesfödda i Sverige i ”materiell och social fattigdom” under 2021. Bland personer födda i Sverige var andelen 1,5 procent. I definitionen ingår att man kanske inte har råd att ha egen bil (vilket bara 22 procent av de utrikesfödda och 4,2 procent av de inrikesfödda inte har) eller åka på en veckas semester (9,5 respektive 1,6 procent).
År 2021 gick gränsen för låg inkomststandard för en familj med en vuxen och ett treårigt barn vid en disponibel inkomst som var lägre än 15 225 kronor per månad. För en familj med två vuxna och två barn (3 och 6 år gamla) gick gränsen vid 23 982 kronor per månad.
Det betyder att de allra flesta har råd med mat, kläder, värme, internet, fritidsaktiviteter med mera enligt den officiella statistiken. Det är svårt att påstå att mängder av människor inte har råd att äta sig mätta, även om svenskarna under det senaste året har blivit fattigare generellt sett.
Lena Andersson är inne på minst tre viktiga spår.
För det första att syna påståenden som att det enkom är prishöjningarna som är orsaken till att barn inte äter vad de behöver. För som hon skriver: ”Att sakna grundläggande kunskaper om matlagning är något annat än att inte ha råd med mat.”
Jag är själv ensamstående mamma som jagar extrapriser och lagar i stort sett all mat. Det är påtagligt att matkassarna kostar betydligt mer nu än för ett år sedan och tränger undan andra utgifter. Men det går att laga riktigt bra och god mat för en liten penning och livsmedel är trots allt fortfarande relativt sett billigare i dag än när mina föräldrar satte mat på bordet till mig och min bror. Och då var dessutom välståndet lägre i Sverige.
”Men det går att laga riktigt bra och god mat för en liten penning och livsmedel är trots allt fortfarande relativt sett billigare i dag än när mina föräldrar satte mat på bordet till mig och min bror.”
För det andra att också peka på föräldrars förmåga och ansvar. Behöver fler vuxna utbildning i hushållsekonomi och hemkunskap? Familjeterapi? Lösningen kan inte bara vara mer ekonomiska bidrag och subventionerade sommarlovsluncher. Fungerar inte föräldraskapet alls och barn går omkring hungriga för att de inte får någon mat hemma behöver de ytterst omhändertas.
För det tredje är det inte så att människor till vänster har mer empati, även om de gärna framställer det så. Måhända hör det till saken att Lena Andersson kommer från enkla förhållanden, länge var socialdemokrat och bor kvar i Stockholmsförorten Tensta. På senare år har hon emellertid blivit liberal efter att bland annat ha funderat mycket på filosofiska principer, sanningsbegreppet, människosyn och vad som ger bäst och mest rättvisa resultat.
