Carolin Dahlman: Fegt LUF-fluff

”Liberaler ska inte köpa populistretoriken eller skrämselpropagandan om hur invandringen är en börda för Sverige”, skrev Simona Mohamsson, andre vice ordförande för LUF, i Smedjan i veckan (18/6).

Hon menade att tidigare allierade partier ”blir allt mer konservativa och inte verkar tveka en sekund inför att byta ut solidaritet, öppenhet och medmänsklighet mot slutenhet, skepticism och flörtande med unkna populister.”

Oj, BAM, där fick Moderaterna och Kristdemokraterna en redig smocka, för även om debattören saknade mod att berätta vem hon attackerade var det glasklart vem hon avsåg. Tydligen ansåg hon inte sig inte heller behöva beskriva exakt på vilket sätt dessa använder populistretorik och skrämselpropaganda. Nej, det var fluffiga överord och buller och bång i värsta Donald Trump-stil.

Hon menade stolt att L är det modiga alternativet som ”undanröjer statens hinder, krossar maktordningar och räddar människoliv”. Jaha.

Men om staten måste beskatta svenska medborgare med brutalitet för att kunna betala för att hjälpa fler är det hinder för individer, eller hur? Om man ska rädda människoliv måste en seriös politiker kunna definiera hur många liv. 10 miljoner svenskar kan väl inte rädda alla i hela världen – så var går gränsen? Om någon dör i vårdkön för att pengarna i stället går till migrationen, hur ser LUF på det? Törs man ens ställa sig frågan?

Nyanländas arbetslöshet och utanförskap kostar, och dessa kronor måste komma från andra människor – företag, pensionärer, ensamstående morsor. Folk ska äta och bo, och det är (vad jag vet) inte gratis. Invandringen är på så vis en börda om invandrare inte kommer i jobb. Man kan mena att det är värt priset, men inte påstå att priset är noll.

Den som är socialliberal vill ge vissa frihet på bekostnad av andra, vilket betyder att andras frihet från staten minskar. Att försöka ignorera detta är intellektuellt ohederligt.

Men Mohamsson ville uppenbarligen inte befatta sig med sådant. ”Vi ska vara alternativet som står upp för friheten när ingen annan gör det”. Men vad är frihet? Frihet från vem? Till vad?

”För oss politiker är retorik det mest kraftfulla vapnet vi har för att göra världen till en bättre plats”, skrev hon, och jag håller med. Men ord som öppenhet, solidaritet och medmänsklighet är inte meningslösa (tack och lov) och behöver därför definieras. Att bara säga dem högt jättemånga gånger räcker inte.

Jag känner som de allra flesta enorm sorg över att vi inte kan hjälpa alla som lider, att folk som har utsatts för bombattacker eller förtryck inte kan välkomnas. En del av mig vill skrika: TA HIT ALLA.

Men som varje vuxen förstår jag att pengar, vårdplatser och klassbänkar i skolan inte räcker till allt och alla. Om inte människor kan försörja sig kommer de att behöva försörjas av andra, vilket leder till antingen skattehöjningar eller välfärdsminskningar. Jag är varje fall inte bekväm med att vara snäll genom att ge bort mina grannars lön.

Det kanske får mig att låta som en populistisk skrämselpropagandist men betyder att jag värnar om frihet och öppenhet på lång sikt. Fegt fluff hotar i stället det som vi liberaler älskar. LUF lever bland molnen. Snälla kom ner och våga leva här på marken.