Fingra inte för mycket med de äldres mat
Frågan om att minska på andelen kött i den mat som serveras inom äldreomsorgen i Hässleholm har blivit en snackis både bland medborgarna och politikerna. I tjänstemannaförslaget till ny energi- och klimatplan finns en skrivning om att Omsorgsförvaltningen ska se över recepten för färsrätter. Detta har dragit på sig kraftig kritik och sågades tidigare i veckan av samtliga tre kommunalråd för M, S respektive SD när planen var uppe för beslut i kommunstyrelsens arbetsutskott.
Varför sparkar de bakut? I planen beskrivs att 35 gram av köttinnehållet ska bytas ut mot sojafärs producerad i norra Europa, vilket givet 20 serveringar av färs per år skulle leda till cirka 1 000 kg mindre kött. I sig en smula underlig detaljgrad i en stor energi- och klimatplan. Att i ett politiskt dokument peka ut att exakt 35 procent ska ersättas av ett annat specificerat protein är märkligt. Att det dessutom ska ske med sojafärs från norra Europa reser också frågetecken då odlingen av sojabönor är mycket begränsad här.
Det är fullt förståeligt att politikerna inte släpper igenom detta.
Klimatomställningen är viktig, men den måste ske på ett sätt så att enskilda människor fortfarande respekteras. När man på ålderns höst inte längre kan laga mat kan man ändå tillfrågas om vad man vill ha på tallriken. Att äta gott kan vara dagens höjdpunkt, ett tillfälle att träffa andra och att få i sig näring.
Rörande mat inom kommunal verksamhet är det viktigt att se till olika generationers önskemål och preferenser. En 85-åring vill förmodligen serveras något annat än en åttaåring i skolmatsalen.
Samtidigt är det viktigt att påpeka att det inte är konstigt att dryga ut en färsrätt med andra ingredienser. En köttfärssås med morötter eller andra rotfrukter är inget ovanligt.
”Planeringen av matsedlarna måste ligga hos dem som har det som sin profession.”
Fadäsen med sojafärsen får inte leda till att lokalpolitikerna blir klåfingriga in i minsta detalj vad gäller de äldres mat. Då får vi en ohållbar situation. Planeringen av matsedlarna måste ligga hos dem som har det som sin profession. Politiken ska ge förutsättningar för en varierad och näringsriktig kost utifrån inriktningsmål och budget. Exempel på inriktningsmål kan röra valfrihet, lokalproducerade råvaror i och med att det åtföljs av konkreta nyttor som sysselsättning och biologisk mångfald samt att få in mer viltkött på menyn.
Nu är det även turbulent på världens livsmedelsmarknader. Många faktorer samspelar när kostnaderna i produktions- och distributionsleden skenar. Alltifrån eftersläpningar i fraktledet efter pandemin, höga el- och drivmedelspriser samt följderna av Rysslands brutala invasion mot Ukraina. Putins krig leder till prishöjningar och försörjningsproblem med jordbrukets insatsvaror som konstgödning såväl som problem på spannmålssidan där båda länderna är stora exportörer. I den svenska dagligvaruhandeln har ännu inte de ökade kostnaderna för jordbruket och livsmedelsföretagen slagit igenom på priset till konsument i den omfattning att det motsvarar prisökningarna i produktionsleden.
Kommuner såväl som privatpersoner kommer att känna av kraftigt stigande priser och potentiella bristsituationer. Vi får se om politikerna är lika villiga att tycka till om maten i ett sådant läge. För krasst kommer de som jobbar med planering av matsedlar och inköp av livsmedel att behöva trolla med knäna om de ska få ihop politikernas önskemål om samma politiker inte är villiga att skjuta till mer resurser.
