Fler invånare ger ingen magisk effekt
Sveriges befolkning växer. Och det är inte bara storstäderna som får fler invånare. Första halvåret 2019 växte invånarantalet i 209 av landets 290 kommuner. (SCB) Skåne som helhet fortsätter att öka sin befolkning –länet har nära 1 370 000 invånare – och nästan alla skånska kommuner gör det också. Några få kommuner utgör undantag, bland annat i sydöst. Men om befolkningstillväxt länge sågs som ett mål i sig för regioner och kommuner har verkligheten visat att det är betydligt mer komplicerat än så. Självklart påverkas samhället av hur befolkningstillväxten ser ut, inte bara hur stor den är. Just Skånes snabba befolkningstillväxt är kombinerat med en lägre skattekraft och högre arbetslöshet än Sverige i snitt. Främst har invandringen från länder utanför Europa ökat. Att attrahera människor som söker karriärmöjligheter, god utbildning till barnen och vacker boendemiljö är något helt annat än att ta emot flyktingar, anhöriga, ensamkommande och få dem i utbildning och arbete.
Det är lätt att få intrycket i debatten om urbaniseringen att storstäderna växer så att det knakar på omgivningens bekostnad. Så enkelt är det inte. Ser man till de inrikes flyttarna är det fler som flyttar från Stockholm, Göteborg och Malmö. De flesta flyttar till andra kommuner inom länet, på pendlingsavstånd till städerna. Den kommun i Sverige som under första halvåret växte mest räknat i procent är Svedala utanför Malmö. Kommunerna runt storstäderna har ett gott läge – vilket förstås inte är något nytt. Att de tre stora städerna ändå växer beror främst på inflyttning från utlandet och från andra län. Det gäller också för Skåne som helhet. Skillnaderna mellan enstaka kommuner är mycket stora. I Malmö är exempelvis runt 17 procent av befolkningen född utanför Europa (2017), i grannkommunen Vellinge är det under 3 procent.
Kring de långsiktiga demografiska trenderna i Skåne har tankesmedjan Intelligence Watch och dess grundare Anders Olshov gjort en intressant analys. I den konstateras att Malmö allt mer är centrum för tillväxt i form av jobb och näringsliv, men att andra kommuner är mer attraktiva som boendeplatser för de personer som är etablerade i Sverige sedan lång tid tillbaka. Inflyttningen av svenskfödda som är starkast i kommuner som Lomma, Kävlinge och Staffanstorp. I många andra skånska kommuner, Malmö inte minst, är inflyttning av människor födda utanför Sverige och/eller inflyttade från andra län långt större. Hur svenskfödda väljer att bo är kopplat till att man ser trenderna hos dem som dels kan marknaden, dels har ekonomiska förutsättningar att betala för att bo i de attraktiva orterna. Det här blir också med tiden goda och onda cirklar, en segregationseffekt som accelererar.
Lite paradoxalt skulle man kunna hävda att Sverige och i ännu högre utsträckning Skåne hade behövt mer av högkvalificerad arbetskraftsinvandring för att klara av flykting- och anhöriginvandring av lågutbildade. Om åtagandet blir för stort och integrationen misslyckas med större segregation, sämre utbildningssystem och högre brottslighet som följd minskar landets attraktionskraft för kvalificerad arbetskraft. Vill det sig illa lockas färre högutbildade till Sverige samtidigt som fler söker sig härifrån. Den kompetensbrist som företag redan upplever accelererar och det kan göra att Sverige tappar i tillväxt av gamla och nya företag.
Vill politikerna ha en välfungerande välfärd kan de inte bara sätta upp mål för befolkningstillväxten storlek utan också för hur den ska se ut. Det kan påstås vara en cynisk kalkyl som gör skillnad på fattig och rik. Men då har man inte förstått att i själva verket är ett tryggt, välfungerande land med företag som växer en förutsättning för att klara av även flyktinginvandring på ett bra sätt.
