Främlingsfientligt i går, regeringens politik i dag
Nyligen meddelade migrations- respektive justitieministern att de vill börja villkora det svenska biståndet för att förmå länder att ta emot medborgare som saknar rätt att vara kvar i Sverige.
”Vårt mål är att de här länderna ska ta emot sina medborgare och leva upp till sina folkrättsliga förpliktelser. Då vill vi gärna diskutera med länderna hur vi skulle kunna hjälpas åt inom ramen för utvecklingssamarbetet och möjliggöra kapaciteten att ta emot de egna invånarna”, heter det från migrationsminister Anders Ygeman (S).
Förslaget är dock inte nytt utan har drivits av bland andra Moderaterna – och i hårda ordalag fördömts av Socialdemokraterna.
”Också i Sverige fortsätter röster höjas för att minska biståndet och villkora det med krav som de facto underminerar syftet om att minska fattigdom och förtryck”, skrev Annika Strandhäll så sent som i mars 2021 och menade att Moderaternas biståndspolitik var ett exempel på ”sann Donald Trump-anda” (omvarlden.se 17/3 2021). Då var Annika Strandhäll biståndspolitisk talesperson för S, nu är hon klimatminister. Tur för Strandhäll att hon inte blev biståndsminister.
Och i mellandagarna meddelade regeringen att den vill utvidga tillträdesförbudet till att utöver butiker även gälla badanläggningar och bibliotek. ”Alla ska kunna känna trygghet i att besöka ett bibliotek, en simhall eller en annan offentlig miljö”, sade justitieminister Morgan Johansson (TT 27/12). Men när debatten om stöket på biblioteken tog fart menade dåvarande socialdemokratiska kulturborgarrådet i Stockholm stad Roger Mogert att ”Ofta är kraven på det tysta biblioteket kryddade med en god portion främlingsfientlighet eller en väl tilltagen dos klassförakt” (SvD 11/10 2017).
”Gång på gång har ledande socialdemokrater först stämplat meningsmotståndare som populister eller rentav främlingsfientliga för att sedan komma med samma eller snarlika förslag själva.”
Men dessa två händelser i närtid är inga undantag, utan följer ett numera bekant mönster. Gång på gång har ledande socialdemokrater först stämplat meningsmotståndare som populister eller rentav främlingsfientliga för att sedan komma med samma eller snarlika förslag själva.
När dåvarande Moderatledaren Anna Kinberg Batra 2015 ville se tillfälliga och inte permanenta uppehållstillstånd som grundregel för asylsökande bemötte Morgan Johansson förslaget med att säga att ”Då är vi ju inte längre människor. Då är vi någonting annat” (SR 8/5 2015). Nu är som bekant tidsbegränsade uppehållstillstånd huvudregel.
Samma hårda tonläge riktades mot Liberalerna när Lars Leijonborg lanserade förslaget om språkkrav för medborgarskap i valrörelsen 2002. Morgan Johansson kallade då förslaget för en ”magnet för främlingsfientliga väljare”. Nu, 20 år senare, är det den socialdemokratiska regeringens politik.
Och vem minns inte när Stefan Löfven stod på en manifestation för flyktingar 2015 och sa att ”Mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor” för att strax därefter meddela att Sverige anpassar flyktingmottagandet till EU:s lägstanivå. Sedan hette det från socialdemokratiskt håll att de tog över en migrationslagstiftning som inte var hållbar.
Vi håller hårt på våra principer säger S-ministrarna, men passar de inte har vi andra. Det som var främlingsfientlighet i går är regeringspolitik i dag. Det som var ett hot mot demokratin i går, är ett utslag av demokratin i dag.
