Hej då, Miljöpartiet

Detta är goda nyheter. Om MP lämnar regeringen kan Sverige äntligen få en politik som grundas i verkligheten, håller på sikt samt respekterar svenska medborgare och skattebetalare.

P1 Morgons intervju med Isabella Lövin (MP) på måndagen var ytterligare ett bevis för att MP verkar tycka att svenska skattebetalares pengar kan och bör användas för att ta hand om all världens lidande.

"Det viktiga är att vi ska ta ansvar för en värld som ser ut som den gör, där 80 miljoner människor är på flykt, där man faktiskt inte kan sätta ett tak på hur många som kommer att fly nästa år."

Men även om de flesta av oss vill att färre tvingas fly är kostnaden för att hjälpa många hög, och pengarna måste antingen tas via skattehöjningar eller från andra offentliga budgetar – och därmed är det inte så enkelt som att tala om att ”ta ansvar”.

Realiteter tycks dock inte MP bry sig om. I deras värld finns tydligen oändliga resurser att finansiera stora visioner. Partiet har en förkärlek för fluffiga formuleringar; orden låter så fina, men vad de betyder i praktiken är oklart. Några prislappar redovisas inte.

Exempelvis sa Hirvonen Falk i Aktuellt att: "Flyktingpolitiken är viktig för oss, för det handlar om människor och utsatta barn". Men är inte svenska skattebetalare människor? Ska vi hjälpa världens alla utsatta barn, eller var går gränsen?

Följdfrågorna måste ställas och MP måste avkrävas svar, för gång på gång hörs partiet tala i dessa otydliga termer.

Enligt sin hemsida står MP för en varmare politik, mot kalla vindar där gränser stängs för människor i nöd."

Hur då? Ska vi ha helt öppna gränser?

"Miljöpartiet kommer fortsätta kämpa för att utsatta människor som flyr krig och förtryck ska mötas av ett humant Sverige." "Bara genom att sätta individen och individens mänskliga rättigheter i centrum skapar vi en hållbar migrationspolitik", skrev Annika Hirvonen Falk nyligen.

Hur då? Ska alla välkomnas? Vad händer med svenska individers rätt till sin egen lön?

Apropå att det blir allt fler flyktingar i världen skrev Lövin med biståndsminister Peter Eriksson i höstas: "Som ett av världens rikaste länder har Sverige ett ansvar att mildra den utvecklingen".

Hur då? Vart kommer pengarna ifrån? Är vårt lilla lands resurser oändliga? Vem har jobbat ihop rikedomen?

MP:s linje kännetecknas dessutom av ett slags storhetsvansinne. "Tack vare biståndet räknas Sverige som en humanitär stormakt", skrev Lövin och Eriksson i höstas. "Det ger vårt land både inflytande och respekt i omvärlden". På hemsidan står det att MP ska jobba för att Sverige självklart "ska fortsätta vara ett land som visar vägen för andra länder".

Hur då? Vi är tio miljoner människor med en stor grupp nysvenskar som inte får jobb och kommuner som lider av ekonomiska bördor. Ska vi verkligen kosta på oss att glänsa globalt?

Frågorna hopar sig. Men det är som att det inte finns behov av att prioritera i Miljöpartiets drömmiga värld. Där finns inga målkonflikter; där kan man säga några väl vald ord om värme, humanism och rättigheter och sen löser det sig.

Men med tanke på att MP i Sifos junimätning nådde blott 3,5 procent så är det kanske fler som synat partiets tomma budskap. För Socialdemokraterna blir det därmed ingen stor förlust att släppa sin regeringskollega och i stället försöka rädda sig själva och landet.

MP har alltför länge lyckats utnyttja övriga partiers rädsla för att låta som SD. 2011 lyckades man få Alliansen att ge papperslösa rätt till vård och skola, och S har hållit fast vid en ansvarslös migrations- och integrationspolitik alldeles för länge.

Det är dags att klippa banden. 54 procent av svenskarna vill att Sverige tar emot färre flyktingar och bara 10 procent vill ta emot fler. Det är inte av illvilja, utan för att vilja inte betalar räkningar.