Sofia Nerbrand: Högerstyret har släppt både ratten och gaspedalen

Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har efter valet egen majoritet i kommunfullmäktige och alla nämnder. Det betyder att de kan köra fram en lång rad förslag och klubba igenom dem utan problem.

Men trion i framsätet har släppt både ratten och gaspedalen. Ingen vet vart de vill. Det kommer inga spännande, nytänkande eller ens nödvändiga ärenden på dagordningen. Under våren ställdes vartannat kommunfullmäktigesammanträde in på grund av för få saker att debattera och fatta beslut om. Agendan på förra veckans möte var också skral.

Oppositionen gör ett tappert försök att styra från baksätet. På måndagen kallade den brokiga kombinationen S, L, V och C till en extraordinär pressträff. De presenterade hur de vill använda 51 av de 58 miljoner kronor som kommunen får av den borgerliga regeringens statsbidrag: 20 miljoner till jobbskapande och sociala insatser, 15 miljoner till skolan, 10 miljoner till omsorgen och 6 miljoner för att få det nya badhuset att gå runt.

När Daniél Tejéra (L) för en tid sedan ställde frågan om inte den styrande majoriteten skulle göra en tilläggsbudget, givet inflationsekonomin och statens extra pengar, svarade den högsta politikern, kommunstyrelsens ordförande Camilla Palm (M), från talarstolen i Rådhuset att hon skulle höra med kommundirektören.

Detta kan tyckas vara en obetydlig teknikalitet, men i själva verket sätter det det frånvarande ledarskapet i blixtbelysning. Kommunalrådet ska inte fråga kamreren om det viktigaste styrmedlet hon har i sin hand. Politiker ska leda, inte tjänstemän. Och M, SD och KD kan sätta agendan, och inte bara reagera på omständigheter.

Problematiken i Kristianstadspolitiken handlar inte om skilda ideologier eller olika ståndpunkter i sakfrågor. Det handlar om så basala saker som en vilja att genomföra sina visioner och om förmåga att leda. De tre högerpartierna saknar helt klart det politiska hantverkskunnandet och förmodligen även politisk samsyn.

Det saknas dock inte utmaningar för den politiska ledningen att ta tag i: Skattekraften är på tok för låg, alldeles för många elever klarar inte av att få godkända betyg, Gamlegården är Sveriges fattigaste bostadsområde, företagsklimatet är för dåligt. Och så finns det komparativa fördelar att utnyttja: den vackra stadskärnan borde utvecklas mer målinriktat och bygden kan med sin goda livskvalitet och bra kommunikationer marknadsföras bättre.

Kristianstad kan bättre, som oppositionen uttryckte det på presskonferensen. Men Karl Gemfeldt (C), Daniél Tejéra (L), Mikael Persson (V) och Ulrika Tollgren (S) sade också att de tyvärr inte har några förhoppningar om att M, SD och KD kommer att öppna dörren för pragmatiska samtal ens om hur de 58 extra miljonerna skulle kunna användas.

De som får betala priset för den låga styrfarten och den därav följande stagnationen är Kristianstads invånare.