Hur får vi fler att gola?

Ledare Artikeln publicerades
Foto: Johan Nilsson/TT

Om vittnen inte vågar berätta vad de har sett är risken stor att de kriminella får hålla på och skada fler. Vi behöver därför göra allt för att skydda dem som har mod att prata. Och allt för att förhindra att de som kan vara skyldiga trallar iväg frigivna, med ett stort skadestånd...

I augusti förra året blev två personer i Kristianstad överkörda av en bil. Mannen fick frakturer på käkben, näsben, ländkota och tarmben och låg på CSK under två veckor. Även kvinnan skadades. En 25-åring dömdes i tingsrätten till elva år och två månaders fängelse samt utvisning på livstid, men friades av hovrätten.

Enligt rätten var det svårt att bevisa om det verkligen var 25-åringen som kört bilen, delvis då få vittnen ville prata när det väl gällde. I domen framgick att de hade utsatts för påtryckningar. ”Det kan inledningsvis konstateras att förhandlingen i målet karaktäriserats av stor rädsla hos flertalet vittnen och det finns anledning att tro att flera av dem inte berättat hela sanningen”

Att vittnen inte vågar prata är allvarligt, för utan sanningssägare blir det svårt att få brottslingar dömda.

När Ekot granskade ett antal brottsutredningar visade det sig att förhör betyder mindre vid brottsutredningar i gängmiljöer, då varken misstänkta, vittnen eller brottsoffer vill svara på polisens frågor (29/5)

I Helsingborg har polisen beslutat att inte lägga ner resurser på att utreda brott mot yrkeskriminella om de inte själva är med och lämnar upplysningar.

Det är ju inte konstigt att det ser ut så. I mars 2017 mördades ett par i Hallonbergen i Stockholm brutalt då mannen några veckor tidigare råkat bli vittne till ett mord. I nyheterna ser vi rubriker som: ”20-åringen skulle döda honom om han vittnade”, ”18-åring hotades och knivhöggs efter att ha vittnat mot rånare” eller ”Ringer du polisen slår vi ihjäl dig”.

I veckan berättade SVT om en man som blev skjuten till döds. Trots att flera vittnen befann sig på platsen – och i början av förundersökningen ställde upp på att vittna – drog en efter en tillbaka sina berättelser. ”Fallet gick därför inte vidare till rättegång och den misstänkte släpptes fri” (SVT 1/10).

Expressen berättade i januari om Jenny som av hela sitt hjärta ”avråder alla att prata med polisen” efter att hon sett sin pojkvän mördas och därför fått flytta till hemlig ort och inte berätta ens för sin familj var hon befann sig. ”Jenny tittar ut i springan mellan gardinerna. Hon tänker att det inte är någon större skillnad på henne och de som sitter på anstalt och avtjänar straff. Hon går ingenstans, gör inget, träffar ingen. Det är som om hon är inlåst” (31/1).

Ja, det är lätt att förstå att man hellre håller tyst, att man hellre vill leva sitt liv som vanligt än göra en slags samhällelig plikt och sedan leva i rädsla.

Politikernas uppgift är därför att öka skyddet för dem vars vittnesmål kan sätta skurkar i fängelse och öka tryggheten för oss alla

Det finns flera förslag till hur man ska uppmuntra tjallande.

Värdera tidiga förhör: I veckan föreslog Brottsförebyggande rådet, Brå, att domstolar bör lägga större vikt vid vad vittnen och brottsoffer säger tidigt i en polisutredning, då det skulle motverka påtryckningar. Idag är det vad som sägs under domstolsförhandlingen som smäller högst, oavsett vad personer sagt i förhör tidigare.

Kronvittnen: Om den som själv är misstänkt för brott får ett mildare straff om hen vittnar mot andra i samma mål ökar chansen att fler pratar. Få vill ge brottslingar rabatter, men om det kan göra att fler döms är det en möjlig lösning.

Anonyma vittnen: Det är inte idealiskt att ha anonyma vittnen, men det är heller inte idealiskt att fler mördas på grund av att få vill gola.

I mars beslutade justitieutskottet att be regeringen utreda ett system med kronvittnen och möjlighet att vittna anonymt, samt stärka vittnesskydd (28/3). S, MP, C och V var emot, men i april svarade regeringen att man tänker utreda möjligheten (14/4). Det är bra.

Lös brott: I maj berättade den tidigare yrkeskriminella Mehdi Adnan Mossa att ”olösta mord sprider en rädsla och stärker tystnadskulturen” (SR 29/5). Folk blir helt enkelt rädda för att jobba med polisen om morden ändå inte blir lösta.

Det är därför av yttersta vikt att ge polisen alla verktyg som behövs, i form av övervakning av datorer, platser och mobiler. Särskilt så länge det inte finns nog med vittnesmål.

Åklagare Thomas Ahlstrand skrev nyligen en intressant artikel om att ängsliga domstolar spär på skjutningar bland gängkriminella. ”I flera kända fall med anknytning till kriminella gäng har det faktiskt inte spelat någon som helst roll vilken teknisk bevisning som funnits. Domstolarna brukar formulera sig ungefär så här: ”Även om bevisningen med betydande styrka talar för att X begått den åtalade gärningen är det mot hans bestridande ändå inte styrkt att …”. (G-P 7/9)

Ahlstrand konstaterade att chansen är stor eller mycket stor att du slipper undan och lämnar häktet som en fri man med ett rejält skadestånd att inhösta.

Jo, tyvärr blir det ofta så. Justitiekanslern delar ut allt mer i skadestånd (dubblering senaste tio åren) och än vet vi inte om den man som dömdes i tingsrätten för att ha kört över ett par i Kristianstad kommer att ansöka om att få pengar som kompensation för sin tid i häkte…

Men vad vi vet är att de påkörda inte får en krona i skadestånd, utan enbart lämnas kvar med svåra sår både utanför och inuti.

För brottsoffrens skull – och för vår trygghets skull – måste politikerna agera resolut och snabbt så att fler vittnen vågar gola.

 

Mer att läsa

Från domen: 25-åringens advokat i hovrätten Leif Silbersky ”får ersättning av staten med 179 995 kr för uppdraget i hovrätten. Av beloppet avser 82 800 kr arbete, 40 480 kr tidsspillan, 20 716 kr utlägg och 35 999 kr mervärdesskatt.”

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.