Annons

Hur otrygg får skolan vara?

Knivöverfall av en skolelev mot en annan tillhör det ovanliga, men är ändå inte något extremt undantag. Mycket måste till för att trygga skolmiljön. Även hårda åtgärder.
Ledare • Publicerad 27 januari 2021
Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.
Pilevallskolan, Knivskärning, Mordförsök.
Pilevallskolan, Knivskärning, Mordförsök.Foto: Tomas Nyberg

Måndagens brutala knivöverfall på Pilevallskolan i Trelleborg, där en elev fick mycket svåra skador, leder till frågan om hur tryggt det är att skicka barn till svenska skolor. Knivöverfall på eller runt skolor inträffar tyvärr allt för ofta. För fem år sedan dog en 15-årig högstadieelev efter en knivattack av en 14-åring på Göingeskolan i Broby (KB 11/1-16). I april förra året dog en 12-årig pojke i Göteborg efter att på en parkeringsplats utanför skolan ha blivit knivhuggen i halsen av en annan ung pojke. (GP 4/1) I Olofström 2017 avled en 13-årig pojke av ett knivdåd utfört av en jämnårig skolkamrat, dock inte på skolan (SVT 13/3 2017).

Det är tyvärr bara några av liknande fall av knivattacker av elever mot andra elever i eller utanför skolan. Ovanligt, ja – men tyvärr inte heller extrema undantagsfall.

Annons

För tydlighets skull handlar denna text inte fortsättningsvis om det enskilda fallet. Från andra brutala dåd i svenska och utländska skolor vet vi att bakgrunden kan se väldigt olika ut. Det kan handla om helt oprovocerat våld, det kan ligga långa personliga konflikter bakom, hämndmotiv där förövaren själv varit utsatt för mobbning och våld, eller som i det fruktansvärda Trollhättandådet med sabel 2015, extremism. I Trollhättan var gärningsmannen inte elev på skolan vid tillfället för dådet.

Grovt våld på skolor är inget nytt. Brå har gjort särskilda utredningar om företeelsen. En är från 2009, och kom till efter en skolskjutning med flera offer i Finland. Den centrala meningen i den är ”Resultaten visar att det finns en koppling mellan omfattningen av skolvåld och hur miljön i skolorna är.” En kanske inte helt överraskande slutsats. Den kan brytas ned till hur mycket det som händer på skolan handlar om det omgivande samhället och hur mycket som avgörs av verksamheten på skolan.

Den rapporten pekade på att de flesta grova våldsbrott bland unga sker på andra platser än skolan. Men Skolundersökningen om brott 2019 visar skolan eller skolgården är den plats där de flesta fallen av misshandel mot ungdomar i åk nio inträffar. Det gäller både lindriga och grova fall. För killar är det över sex av tio misshandelsfall som sker där. Då ska man komma ihåg att runt var fjärde kille i årskurs nio uppger att de utsatts för misshandelsbrott det senaste året.

Även för tjejer är skolan och skolgården den vanligaste angivna brottsplatsen för dem som råkar ut för misshandel.

Killar är generellt oftare gärningsmän och brottsoffer. Särskilt gäller det våldsbrott. Av killarna är det 28 procent som säger att de själva hotat, slagit eller med avsikt skadat någon det senaste året. Bland tjejer i åk nio är det 20 procent. Det är skrämmande höga siffror i båda grupper. Enligt Skolundersökningen om brott uppger 10 procent av killarna och 5 procent av tjejerna att de burit kniv som vapen under det senaste året.

När det gäller sexualbrott är hemmet en vanligare brottsofferplats för tjejer, för killar gäller skolan och skolgården även här. Sexualbrott är den kategori där tjejer drabbas i betydligt högre utsträckning än killar, men där är killarna däremot gärningsmän.

Man kan förstås konstatera att skolan är en brottsplats för unga eftersom det är där de träffas. Men det är också så att det råder skolplikt, i normalfallet har varken föräldrar eller barn något val. Barn är tvingade att umgås även med dem de inte vill umgås med, för att samhället har bestämt så. Då blir det också uppenbart att ansvaret vilar tungt på att se till att det är en säker plats barnen och ungdomarna hänvisas till.

Det avgörande är inte om våldet ökar i omfattning eller inte. Det avgörande är hur man kan se till att mobbningen, våldet och riskerna minskar. Skolan ska vara en säker miljö.

Just högstadieåldern är känslig och svår. Man kan med fog fråga sig hur lämpligt det är att sätta ihop en stor mängd unga ofärdiga människor med outvecklat konsekvenstänkande på en och samma plats. Det läggs stora resurser på skolor, alla påpekar att det är bland det viktigaste som finns men samtidigt är det också en miljö där så många unga vantrivs. Det är på skolan eller på väg dit och därifrån som de utsätts för andra unga som talar om vad man får vara och inte vara. Ibland med hot och våld.

Här finns inga val. Vuxenvärlden måste sätta gränserna och ta kommandot, annars gör ungdomarna själva det. Mobbning, utfrysning, våld och trakasserier har förekommit i alla tider. Men det är i andra sammanhang inte någon ursäkt. Det gäller att agera kraftfullt mot alla tendenser mot alla hot i stort och i smått. Det omgivande samhället kan inte heller överlåta till skolan att bli platsen för att lösa omgivningens sociala problem. De elever som är på skolan ska vara där för att lära. Då måste också elever kunna plockas bort till andra former, anpassade för dem, i betydligt högre grad än i dag. Det är politikerna som är ansvariga för de väsentliga besluten som slår igenom i skolan, i allt från migration och integration till bostadspolitik och socialpolitik.

Annons

Det går inte heller på svenska skolor att hålla frågan om hård säkerhet ifrån sig. Identifikationskrav för att komma in på skolområdet, professionella vakter, metalldetektorer, videoövervakning – allt det där som alla vill slå ifrån sig som något man inte vill ha. Skolorna ska ju inte påminna om fängelser. Samtidigt vet vi att på många andra arbetsplatser har säkerhetsrutinerna förändrats väsentligt de senaste decennierna. Skolor kan inte värja sig från den verkligheten. De bör de också ges möjlighet att skydda sig på andra sätt än i dag.

Petter BirgerssonSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons