Christer Nylander: Hur ska man bestämma sig?
Vi var några som skulle äta lunch ihop i Åhus förra sommaren. Restaurangen hade servering både inomhus och ute i en härlig trädgård. Vädret var hyfsat, drygt 20 grader, men mörka moln hotade oss med regn.
Jag hade svårt att bestämma mig. Man vill inte äta lunch i ösregn, men å andra sidan vet man inte när nästa chans att äta ute kommer. Sällskapet väntade på mitt besked. Det dröjde. Snart märktes oro i ledet.
Det kommer kanske som en överraskning att en som sysslat med politik har svårt att bestämma sig. Men så är det för mig. I alla fall i frågor som inte spelar så stor roll. Stora frågor, särskilt sådana som handlar om viktiga värderingar, har jag enklare att hantera. Där känner jag ofta direkt vad som är rätt väg och vad som är fel. Kanske är det för att jag i sådana frågor redan har tänkt en del i förväg.
Jag resonerar en hel del med mig själv. Det är som om jag vill kolla alla olika möjligheter ur alla olika perspektiv. När det dyker upp en viktig värderingsfråga är jag därför snabbt på det klara med vad jag tycker. Men när det handlar om vardagliga saker som vad vi ska äta, var vi ska parkera bilen etcetera, så har jag inte så många bestämda åsikter i förväg och då börjar mina överväganden inte förrän frågan ställs.
För en del människor är det viktigt att få rätt, för andra är det viktigare att ha rätt. Den som föredrar att ha rätt står ut med en del så länge den inre känslan är rätt. Sådan är jag. För andra är det viktigare att få rätt, att det blir så som de föreslagit oavsett vad det gäller.
Det finns statsvetare som har delat in politiska partier i liknande kategorier. Socialdemokraterna och Moderaterna, de stora maktpartierna, sorterats i sådana analyser in som partier som vill få rätt. I idépartier som Liberalerna och Vänsterpartiet tycker politikerna att det är viktigare att känna att man kämpat för en rättvis sak, även om man förlorat omröstningen. På moderata möten berättar VD hur det ska vara. Liberala möten är mer som ett seminarium på ett universitet.
Det är en förenkling förstås, men det ligger en del i det och dynamiken mellan partier som vill ha rätt och partiet som vill få rätt skapar en sorts balans som nog är ganska bra för samhället på lång sikt.
”Alla tycker nu att de både har rätt och att de ska få rätt.”
Det är mycket som ändras snabbt i svensk politik just nu. Kanske kan det beskrivas som att alla nu både tycker att de har rätt och att de ska få rätt. Därför låter man ändamål helga medel och på vägen struntar man i budgetpraxis, parlamentariska spelregler och hyfsad ton. Alla jagar på med full fart ända in i kaklet.
Den där lunchen i Åhus. Till sist fick en person i sällskapet nog av min velighet och bestämde att vi skulle gå in för att säkert slippa regn. När vi var färdiga visade det sig att solen fortfarande sken. Vem fick rätt? Jag vet inte. Om alla hade väntat på att jag skulle landa i ett beslut hade vi kanske aldrig fått någon mat i oss. Å andra sidan var det rätt skönt att kunna konstatera att den andra hade fel.
Christer Nylander är fristående krönikör på ledarsidan och ordförande i tankesmedjan Bertil Ohlininstitutet. Han var tidigare riksdagsledamot för Liberalerna.
