Annons

Joakim Broman: Joakim Broman: Blocken är tillbaka i svensk politik

Så länge C inte kan bygga en koalition från sin ”breda mitt” riskerar partiet att automatiskt falla in i vänsterblocket.
Joakim BromanSkicka e-post
Ledare – signerat • Publicerad 1 juli 2021
Joakim Broman
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska hållning är liberal.
Ger upp. Ulf Kristersson (M) har avsagt sig sonderingsuppdraget från talmannen eftersom det inte finns förutsättningar för att han ska bli vald till statsminister.
Ger upp. Ulf Kristersson (M) har avsagt sig sonderingsuppdraget från talmannen eftersom det inte finns förutsättningar för att han ska bli vald till statsminister.Foto: Stina Stjernkvist/TT

Ulf Kristersson ger upp sonderingsuppdraget. "Det finns inga förutsättningar för en borgerlig regering”, meddelade M-ledaren på torsdagen.

Det är ett rimligt beslut. Centerpartiet avfärdade som väntat Moderaternas utspel, om omfattande reformer för landsbygden i utbyte mot att bli framsläppta i riksdagen. Sedan riksdagsledamoten Helena Lindahl (C) meddelat att hon röstar med sitt parti, och landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) avgått från övergångsregeringen för att återta sin riksdagsplats från en sjukskriven ersättare, talar inget för att Kristersson ska lyckas bli vald. Och en regering bör inte bildas utifrån förhoppningen att en av 175 riksdagsledamöter av misstag missar omröstningen.

”Partierna organiserar sig i block därför att vem de förespråkar som statsminister och vilka de samarbetar med spelar roll för väljarna.”
Annons

När Ulf Kristersson fick frågan om den gamla alliansen plus Miljöpartiet skulle kunna bilda regering blev svaret att M inte vill ”trixa med mandaten”. Det är ett märkligt sätt att beskriva förmågan att bygga koalitioner. Att januariavtalet byggde på att utesluta Vänsterpartiet och förutsätta att de passivt skulle acceptera regeringen var just ett sådant trixande, men det är något annat än att locka ett parti över blockgränsen med sakpolitiska uppgörelser.

Med det sagt har Kristersson rätt i det inte skulle gå att locka över Miljöpartiet. Det hade kanske gått under Maria Wetterstrands och Peter Erikssons mer pragmatiska och liberala ledning, men sedan dess har MP blivit mer fast förankrade i vänsterblocket. MP säger själva kategoriskt nej till att stödja en M-regering.

Talmannen lämnade under torsdagen över sonderingsuppdraget till Stefan Löfven (S), men i praktiken studsar bollen åter tillbaka till Centerpartiet. Partiledaren Annie Lööf fortsätter att prata om ”den breda mitten”, men lyckas inte konkretisera vad den skulle bestå i eller utgöra i praktiken.

Liberalerna har satsat allt på att återvända till borgerligheten. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna är ens tillnärmelsevis intresserade av en regeringssamverkan med det andra partiet.

Centerpartiet värjer sig från beskrivningar om att det är det som måste välja sida. Men partierna organiserar sig i block därför att vem de förespråkar som statsminister och vilka de samarbetar med spelar roll för väljarna. Så länge C inte kan bygga en koalition från denna ”breda mitt” i praktiken kommer partiet i stället att automatiskt falla in i vänsterblocket. Särskilt om Annie Lööf återigen skulle släppa fram Stefan Löfven som statsminister. Och i synnerhet om den rödgröna regeringen gör upp med V om budgetpolitiken.

Joakim Broman är ledarskribent

Annons
Annons
Annons
Annons