Annons

Johanna Nylander: Johanna Nylander: Mer transporter på vägarna!

För den som bor på landet betyder bilen frihet.
Johanna Nylander
Gästkrönika • Publicerad 3 juni 2019
Johanna Nylander
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Foto: Bjorn Mattisson bjornfotograf.se

Skatt på miljöskadliga utsläpp är ofta ett effektivt sätt att minska utsläppen. Den svenska bensinskatten är ett bra exempel på det. Höga bensinpriser har lett till att nya bilar är bensinsnålare än gamla, dieseln utvecklas till mer miljövänliga varianter, och de senaste åren har elbilar och hybrider blivit rimliga alternativ för många som köper nytt.

Helt perfekt är det inte. I Skåne går elnätet mot bristningsgränsen och kärnkraftsnedläggningar har gjort att elen är dyrare och riskerar bli mer miljöskadlig när förbrukningen ökar. Att fler fordon drivs på el är inte helt oproblematiskt, och det finns inte beredskap för att alla transporter ens i teorin skulle drivas med helt förnybara bränslen. Därför hamnar koldioxidskatter ofta i sällskap med annan bilfientlig politik, som att särbeskatta parkeringsplatser, försvåra bilkörande i stadsmiljö och nedprioritera välbehövliga vägbyggen och säkrare flerfiliga motorvägar.

Annons

Samtidigt är bensinskatten en skatt som slår orimligt hårt mot dem som är mest beroende av bilen i vardagen, och där bilen är det transportalternativ som finns. Man behöver inte bo i inre Norrland för att bilen ska vara en förutsättning, det räcker med att bo några kilometer från en pågatågsstation. Busslinjer läggs ned och dras om varje år för att passagerarunderlaget är för litet; det är helt enkelt inte möjligt att få ekonomi i regelbundna turer överallt.

Bor man på landet är bilen frihet. Är man två vuxna i familjen behövs ofta två bilar, för att kunna ta sig till arbetet, för att köra barn till fritidsaktiviteter, för att handla, hämta paket och ha ett fungerande vardagsliv. Bor man i stan kan bilen vara lika nödvändig för att kunna ta sig ut från stan, kunna ta ett jobb bortom busslinjer, hinna hem och hämta barn på förskola och köra skräp till återvinningscentralen.

Jag skulle vilja se ett system som bättre premierade transporter och beskattade utsläppen. Bränsleskatter är egentligen inte en dum idé. Problemet är att de slår fel, är högre än kostnaden för att klimatkompensera, och att det finns för få reella alternativ. För många kan inte köpa en ny elbil eller en effektiv bensinsnål bil som drar nedåt halvlitern milen, utan är hänvisade till vad begagnatmarknaden kan uppbåda i spargris-prisklassen. Helst något där man kan ha råd med reservdelar, som klarar en krock med vilt om olyckan är framme och som kan dra ett släp vid behov. Därför blir uppindexeringen av bensinskatten dålig fördelningspolitik som premierar billösa storstadsbor utan att ge något tillbaka till de som är beroende av bilen i vardagen.

Sverige behöver en mer transportvänlig politik med målet att fler ska ha råd och möjlighet att resa mer och då kan man inte försvåra bilkörning. Bränsleskatter ska kompensera utsläpp, inte fylla upp statskassan på bekostnad av landsbygden.

Annons
Annons
Annons
Annons