Annons

Johanna Nylander: Johanna Nylander: Pride behövs för barnens skull

Huvudbudskapet att få vara sig själv är grundläggande.
Johanna Nylander
Ledare – Gästkrönika • Publicerad 9 augusti 2021
Johanna Nylander
Detta är en personligt skriven text i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Den rosa enhörningen på Gustav Adolfs torg i Malmö är en del av Pride 2021.
Den rosa enhörningen på Gustav Adolfs torg i Malmö är en del av Pride 2021.Foto: Johan Nilsson/TT

”Barnen måste skyddas!” Det används som slagord och argument för att begränsa livet för HBTQ-personer världen över. Det är barnen som ska skyddas i de HBTQ-fria zonerna i Polen. Det är för barnens skull den kinesiska regimen censurerar internet för landets unga.

På liknande sätt utmanar Pride-paraderna. Någon tycker att det är för mycket naket, andra att subkulturer och kink är för kontroversiella för att synas i offentliga rum. De menar att barnen ska skyddas och sexet förpassas till sovrummet. Och det kan ju vara ett tilltalande argument, men världen funkar inte så att alla lämnar sexlivet i garderoben. Heterorelationer syns och märks hela tiden.

”Pride visar att olikheter har ett egenvärde.”
Annons

Samma retorik används i Sverige av organiserade porrmotståndare som vill ha porrfilter på nätet och 18-årsgräns för att titta, trots att de tekniska lösningarna inte existerar. Som tycker att sexualupplysning och möjlighet för unga att själva utforska sin sexualitet är saker som kan offras på den goda moralens altare.

Trots att nätporr inte ens är ett särskilt stort problem för unga, och de flesta på eget initiativ undviker den ändå, utan påtvingade filter som tar bort relevant information. Som exempel på att porr är dåligt lyfts ofta praktiker som är vanligare i icke-heterosexuella relationer och allt utanför vaniljbubblan skambeläggs.

Motståndet mot Pride förenar ytterkanterna. I världen slår odemokratiska stormakter hårt mot sexuella minoriteter. I länder som Ryssland och Kina blir det allt svårare att leva som homosexuell, och respektive regim försöker komma åt allt från subkultur till sexualupplysning som homopropaganda som unga behöver skyddas från och försvårar livet för många. I Mellanöstern är Israel den enda stat där det är okej att leva utanför garderoben. Där islamister finns eller hederskultur råder är allt annat än traditionella heteroliv livsfarligt.

Inte ens i Sverige är Pride helt självklart. När Försvarsmakten annonserade att regnbågsflaggan är värd att försvara kritiserades det från vänster att Pride inte har något med försvaret att göra, och från konservativt högerhåll menade man att försvaret inte borde ha något att göra med Pride. I några skånska kommuner har flaggandet blivit kontroversiellt efter att Sverigedemokraterna velat stoppa det.

I veckan börjar Europride i Malmö och Köpenhamn. Det som skulle bli en stor glittrande festival fick tonas ner på grund av pandemin. Men det gör inte Pride mindre aktuellt. Pride visar att olikheter har ett egenvärde. Att det är okej att inte vilja göra samma sak som andra, men att det är okej att andra gör det. Att man får göra vad man vill i sängen så länge det inte skadar någon annan. Förhoppningsvis kommer det en framtid där det inte är särskilt kontroversiellt, men så länge regnbågsflaggan upprör finns det ett egenvärde i att den hissas ofta.

Johanna Nylander är fristående krönikör på ledarsidan

Annons
Annons
Annons
Annons