Religionsfriheten är viktig. Att få välja att tro på vad man vill och att, så länge man inte skadar andra, få följa sin övertygelse och fatta sina egna beslut. Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder, och även om det är många i landet som inte tror på någonting alls, är religionsfriheten för de flesta ändå en självklarhet.

Att vara religiös går alldeles utmärkt att kombinera med att leva i ett sekulärt samhälle. Det är till och med en fördel, eftersom det sekulära samhällsbygget inte utgår från en specifik religion, utan ska skydda alla, oavsett tro, bakgrund och livsåskådning. Ett öppet samhälle är tillåtande, men ibland krockar enskildas religionsutövande med den sekulära staten.

Handskakande är ett sådant exempel. Det ska givetvis vara upp till var och en vem man skakar hand med, men om man inte vill skaka hand med kvinnor får man finna sig i att andra tar illa upp över det trångsynta beteendet och att man kanske inte passar för alla jobb eller uppdrag. Av samma anledning är det förståeligt att den pappa som hämtar barn på dagis vill kunna ta i hand och se ansiktet på personalen som ansvarar för barnen dagtid. Eller att sjukhuset som anställer en barnmorska skall kunna räkna med att hen kommer att rådge kring och genomföra aborter när det är önskat.

Ultraortodoxa judiska män som inte vill sitta jämte kvinnor på flygplan får köpa loss hela sätesraden, eller välja ett annat transportmedel. Vill man vara barnmorska och inte vill genomföra en abort får man hitta ett barnmorskejobb där det inte är ett krav – eller öppna en egen mottagning.

Ibland krockar bokstavstroende religionsutövande med att staten har en alldeles för stor roll. Det hade varit mycket lättare att hantera sexuella trakasserier och krav på kvinnotider på badhusen om de inte hade varit kommunala. Präster som inte vill viga homosexuella par hade inte behövt vara en politisk fråga om kyrkan inte hade haft juridisk vigselrätt.

Ett fritt och demokratiskt samhälle måste stå upp för mänskliga rättigheter och värderingar som jämlikhet och rättvisa. Men det måste också gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Att det är okej att enskilda människor fattar konstiga beslut och väljer att separera sig själva från resten av samhället i religionens namn, och att det får vara upp till dem. Men att det också får konsekvenser, att man inte kan räkna med att stå oemotsagd, att man kanske får hitta ett annat jobb och att andra människor kommer att tycka att man är en idiot.

Det fina med att leva i ett land med religionsfrihet är att den gäller för alla. Det är okej att tro på vad man vill – men om man låter den övertygelsen gå ut över andra – så har man precis samma skyldigheter som alla andra. Då måste man följa lagar och regler, och ta hänsyn till sina medmänniskor.

Läs också gärna dessa texter:

Var inte intolerant mot intolerans

Vicka på rumpan

Det är inte mina händer som är smutsiga

Stör det dig att grannen inte äter fläsk?