Utrustning, anställda och egen nedlagd tid kostar, även om man producerar helt immateriella varor eller tjänster. Ofta tar det ett tag innan en verksamhet får tillräckligt med intäkter för att gå runt, och oavsett om man gör ett spel, startar en städfirma, importerar tequila eller programmerar en ny app behöver man någonstans att äta och bo under tiden.

Om man är förutseende och har goda ekonomiska förutsättningar kanske man kan satsa på sin affärsidé och leva på sparade pengar, inkomsten från ens partner eller med hjälp av andra människors investeringar. Kanske startar man företag under studierna och kan leva på CSN ett tag, har ett deltidsjobb vid sidan av eller pusslar ihop en tillvaro med många olika ekonomiska delar. En sak är säker, om man har någon form av ekonomisk trygghet att falla tillbaka på är det mycket enklare att ta risker.

Kanske är det därför som kvinnor i mycket mindre utsträckning än män tar steget vidare, startar egna företag och satsar på sina visioner. Ungefär 30 procent av alla företag leds av kvinnor, och en stor del av dessa finns i den kvinnodominerade offentliga sektorn – en sektor vars existens hotas med krav om vinstförbud från vänsterhåll.

Att färre kvinnor än män startar och driver företag speglar av sig i andelen kvinnor som är företagsledare och ingår i ledningsgrupper i större företag. En självklar följdeffekt eftersom entreprenörskap är en merit som kan vara svår att återskapa i andra sammanhang.

Kanske är kvinnor fegare, latare eller mer bekväma av sig, och att det är därför man inte vill ta risker i samma utsträckning som män. Eller så beror undvikandet av risktagandet på att kvinnor oftare förväntas vara ansvarstagande, pliktdrivna och omhändertagande än män. Det är inte lika socialt accepterat för en kvinna att arbeta sena kvällar och helger under småbarnsåren, strunta i föräldraledigheten eller räkna med en trogen make som sköter all ”markservice” medan hon jagar visioner på en osäker marknad.

Samtidigt bygger kulturen kring startups och bilden av entreprenören på att man skall kunna göra allt det där. Investeringar och riskkapital går till den som ”brinner för sin idé”, har slitit dygnet runt och levt på snåla medel. Fritid och familjeliv är en lyxvara, och om man inte prioriterat sin affärsidé anses man inte lika seriös.

De här två strukturerna har tillsammans gjort att det varit mest unga män som startat företag, och det är synd. Tänk om kvinnor lite oftare kunde få ses som potentiella entreprenörer, och om entreprenörskap oftare fick kombineras med fritid och familjeliv. Risk har inte ett egenvärde, och om riskfaktorn vore lite lägre skulle det garanterat skapas fler företag. Det behöver Sverige, inte minst just nu.