Johanna Nylander: Johanna Nylander: Till den billiga plastens försvar
Engångsgafflar, plastglas, bestick, tallrikar, tops, sugrör och påsar. Plast är en förbrukningsvara som återfinns i många av alla de saker som bara används enstaka gånger. Ofta är det en utskälld råvara som sammankopplas med dålig kvalitet och vardagsgifter. Den miljömedvetna familjen undviker plastleksaker, och köper helst inga plastprylar alls.
Nu går en våg av plastförbud genom politiska församlingar i hela världen. Plastpåsarna har blivit dyrare och ibland tagits bort helt till förmån för påsar av mer energikrävande material som bomull och papp. EU vill fasa ut all engångsanvändning av plast och har tagit fram en hel strategi i ämnet. I Sverige är Centerpartiet och Miljöpartiet inne på samma spår och har lagt fram förslag som att införa böter för mindre nedskräpning eller helt ta bort plastprodukter som sugrör och tops.
Ambitionen är god. Nedskräpning av plast i naturen och i synnerhet i haven är ett problem. Men det är skillnad på plast som hamnar i haven och plast som återvinns eller förbränns på svenska återvinningscentraler och blir till fjärrvärme. Den senares miljöpåverkan är bra mycket närmare försumbar än många andra förbrukningsmaterial.
Plast har många fördelar. Det är jämförelsevis billigt och effektivt att producera vilket skapar produkter som många människor kan ha råd att köpa. Det är hållbart och tåligt och en plastlåda eller plastpåse skyddar mot vatten och vind. Det är hygieniskt och kan hålla bakterier och smuts utanför. Därför slår det lätt fel när politiker talar sig varma för generella förbud. Alternativen till plast är inte nödvändigtvis bättre för miljön, i princip kräver alla alternativ på marknaden betydligt mer energi för att framställas. Det är viktigare att plasten framställs på ett så hållbart sätt som möjligt.
Den plastlösa utopin borde snarare betraktas som en romantiserad syn på dåtiden. För det är klart att det går att leva utan plast, men förbrukningsartiklar gör att man kan handla saker utan att på förhand komma ihåg att ha med sig en egen påse, att kunna köpa mat från en restaurang och äta den hemma eller på annan plats. Att en person med rörelsehinder kan köpa en dryck och få ett nytt sugrör som gör det lättare att dricka upp, eller att spontant kunna ställa till med en picknick i en sommarvarm park utan att först köpa en ny servis.
Fler lättnedbrutna material är välkomna, och plast som förbrukas ska slängas på rätt sätt. Det är ett stort problem att så mycket plast världen över hamnar i naturen som i haven och i strandbrynen. Men det är hanteringen av använd plast som måste bli bättre, inte att det används. Den populärpolitiska kampen mot engångsplasten är en fördummande symbolfråga som saknar helhetsperspektiv och i värsta fall kan vara skadlig för miljön.
Johanna Nylander är liberal samhällsdebattör
