Genmodifierade grödor (GMO) är ofta utskällda som onaturliga, med risk för okontrollerad spridning, utarmning av den biologiska mångfalden och mer bekämpningsmedel i naturen. Nidbilden av stora företag som tar patent på grönsaker, odlar snygga men smaklösa tomater och som konkurrerar ut mindre producenter har gjort GMO hatat över hela världen.

EU:s lagstiftning för ekologisk produktion tillåter inte användning av GMO, vilket i praktiken gör det omöjligt att köpa varor som är både ekologiska och genmodifierade.

Det är synd, för det finns flera saker i gentekniken som kan göra odling och matproduktion bättre och effektivare. Motståndskraftiga grödor, snabbare anpassningsbara grönsaker och bättre näringsinnehåll. Det är inte lösningen på alla världsproblem, men genmodifierade grödor skulle kunna vara en viktig bot mot svält.

Därför är det också intressant att höra att CRISPR-tekniken, som förenklat går ut på att byta ut felaktiga gener, går att använda för grönsaker. En forskare i Umeå, Stefan Jansson, har fått stjärnkockar att laga mat på hans egenodlade kål, vilket på sikt kan bana väg för effektivare och näringsrikare mat. Tyvärr finns det en stor risk att tekniken bromsas av EU om ansvariga myndigheter bestämmer sig för att klassa CRISPR i samma kategori som GMO.

Förädling av grödor – att odla fram nya sorter – är grundläggande för att få fram bättre mat. Nyligen lyckades en svensk lantbrukare i Östergötland tack vare dansk förädling odla Quinoa, ett proteinrikt frö vanligt i sallader, som tidigare bara vuxit i Anderna. Men tack vare tekniska framsteg kan den processen gå snabbare. Det är något som borde uppmuntras istället för att motarbetas, och som både kan ge hälsosammare mat och fler smaker på tallriken.

Det är problematiskt när vissa sorters mat misstänkliggörs på ogenomtänkta svartvita moraliska grunder. Många tycker att ”naturligt” alltid är bättre, och missar de fördelar som nya metoder kan ge. Det är inte alltid enkelt att veta vad man ska stoppa i sig, och bara för att några ingredienser hängt kvar sedan urminnes tider är det i sig inte ett skäl för att de är bättre. Samtidigt är det självklart bra att hålla koll på vad man äter, och det finns en poäng i att myndigheter reglerar bort eller informerar om saker som kan vara skadliga. Men då måste det urvalet ske med ordentliga vetenskapliga metoder, och baseras på fakta snarare än magkänslan hos enskilda tjänstemän.

Världens matproduktion måste bli bättre och effektivare för att klara av framtidens utmaningar, vare sig det är klimatförändringar, växande befolkning eller andra oväntade händelser. För att lyckas med det behöver innovation och forskning främjas, inte motarbetas av regleringar i EU.