GDPR Illustration

Ta del av vår integritetspolicy

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat vår integritetspolicy så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Pontus Almquist: Kriminalpolitiken kommer att stöta på juridisk patrull

Flera av Tidöavtalets kriminalpolitiska punkter kommer att förbli skrivbordsprodukter eller bli slag i luften.
Pontus Almquist
Ledare • Publicerad 18 oktober 2022
Pontus Almquist
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska hållning är liberal.
Tidö slott.
Tidö slott.Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det är ingen överdrift att beskriva det som att Tidöavtalet innebär en omläggning av kriminalpolitiken i direkt repressiv riktning. Humanitetstanken i straffsystemet, föreställningen att en människa inte definieras av sitt brott och rättssäkerhetsaspekter som att staten ska betrakta sina medborgare som oskyldiga till dess att motsatsen är bevisad, är delvis avsedda att lämnas därhän.

”Risken är stor att regeringens tuffa tag mot gängbrottsligheten mest blir hårda slag i luften.”

Bland förslagen finns införande av hemliga tvångsmedel utan krav på brottsmisstanke, att häktning ska kunna göras obligatoriskt i fler fall utan att särskilda häktningsskäl finns, tillåtande av anonyma vittnen, att polisen ska tillåtas att provocera fram brott för att kunna gripa fler brottslingar, att presumtionen mot fängelse slopas, att polisen ska kunna visitera vem de vill i vissa områden och sätta upp kameror i princip utan begränsningar, att det bli möjligt att döma till förvaring utan uttryckt tidsgräns och att det görs svårare att bli villkorligt frigiven.

Samtidigt som allt fler ska spärras in för allt mindre allvarliga brott är också tanken att Kriminalvårdens kostnader per intagen ska minska. Denna ambition är förståelig. Kostnaden för att hålla någon inspärrad är drygt en miljon kronor om året – och expansionen av fängelseplatserna måste kunna motiveras finansiellt.

Att kostnaden är vad den är har dock en god anledning: ambitionen är att de intagna ska lämna den brottsliga banan efter vistelsen, och effektiv behandling är dyrt. Redan idag vittnar emellertid Kriminalvården om att befintliga resurser inte kan tillfredsställa behandlingstanken. Med ännu lägre kostnader per intagen kan man praktiskt taget vinka adjö till idén som sådan.

Det tycks uppenbart att flera förslag kommer att möta på patrull från de opolitiska tjänstemännen på justitiedepartementet och från ledamöterna i Lagrådet. Vissa av förslagen riskerar nämligen att stå i strid med Sveriges åtaganden i förhållande till EU och Europakonventionen. Europadomstolen har exempelvis uttalat att anonyma vittnesmål inte får vara utslagsgivande för en fällande dom i brottmål. I den mån regeringen faktiskt vill följa Europarätten riskerar vissa av förslagen därför att bli rena skrivbordsprodukter.

Sett ur det perspektivet – att det förmodligen kommer att skilja en hel del mellan vad som står i avtalet och de färdigmejslade lagförslagen – hamnar Sverigedemokraternas förhandlingsframgångar i ett annat ljus. Kanske har Liberalerna gått med på flera långtgående skrivningar med tanken att de ändå inte kommer kunna bli verklighet. Risken är stor att regeringens tuffa tag mot gängbrottsligheten mest blir hårda slag i luften.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.