Anders Gustafsson: Låt föräldrarna köpa till extratid på förskolan

För många småbarnsföräldrar är livspusslet svårt att få ihop och alla har inte en farmor eller farfar som kan hämta och lämna på förskolan.
Anders GustafssonSkicka e-post
Ledare • Publicerad 10 maj 2023
Anders Gustafsson
Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Kristianstadsbladet politiska hållning är liberal.
Småbarnsåren utgör ett livspussel som inte är så lätt att få ihop.
Småbarnsåren utgör ett livspussel som inte är så lätt att få ihop.Foto: Jurek Holzer / SvD / TT

Det talas smått föraktfullt om att småbarnsföräldrarna är ”välfärdsstatens adel”. En privilegierad grupp vars rätt till förskola, vård av sjukt barn och föräldraledighet inte får ifrågasättas – och som kostar skattebetalarna stora pengar.

Men mamman med ett skrikande barn på sitt bröst som inte vill amma känner sig inte som någon grevinna. När magsjukan vandrar från familjemedlem till familjemedlem påminner väldigt lite om samkväm på Riddarhuset.

Den svenska familjepolitiken är verkligen något vi ska vara stolta över. Föräldraförsäkring, förskola och vab-ersättning är bra för både samhällsekonomin, individen och jämställdheten. Sett över livsinkomsten finansierar också föräldrarna de socialförsäkringar som är förknippade med föräldraskapet. Utan en familjepolitik som i Sverige hade kvinnor i mycket större utsträckning stått utanför arbetskraften. Titta bara på statistiken.

Men inga system är perfekta.

Det är till exempel märkligt att det finns så enorma skillnader mellan Sveriges kommuner i syskonets rätt att vara på förskolan i samband med att ett småsyskon föds.

I Kristianstad, Hässleholm, Bromölla, Osby och Östra Göinge har det äldre barnet bara rätt till 15 timmar på förskolan – i Stockholm är samma siffra 30 timmar per vecka. Det är en enormt stor skillnad – och mycket svårmotiverad.

När förskolan har ett pedagogiskt uppdrag, med läroplan, är det märkligt att det uppdraget ”upphör” i samband med att barnet får ett syskon. Som jämförelse: ingen skulle tycka det vore lämpligt att ett skolbarn skulle få vara i skolan max 1 timmar i veckan för att någon av dess förälder är föräldraledig med ett nyfött syskon.

”I Kristianstad, Hässleholm, Bromölla, Osby och Östra Göinge har det äldre barnet bara rätt till 15 timmar på förskolan – i Stockholm är samma siffra 30 timmar per vecka.”

Grunden till barnets rätt att vara i förskolan är att föräldrarna arbetar eller studerar. Men är det tillåtet att lämna bilen på service när barnen är på förskolan? Eller att på väg från jobbet till hämtning svänga förbi affären och handla kvällsmat?

Ska man hårddra de regler som finns är det inte ens ok att springa in i affären på vägen till förskolan och köpa lite mjölk.

Samtidigt har inte alla en mormor, morfar, farmor, farfar eller ett syskon nära till hands som kan hjälpa till i vardagen. Att kunna springa in och handla på vägen hem från jobbet till hämtningen på förskolan kan vara de där 15 minuterna som får en hel dag att gå ihop. Eller att för egen maskin kunna lämna in bilen på verkstaden på morgonen och ta sig därifrån direkt till jobbet.

En kompromiss mellan skattebetalarkollektivet och småbarnsfamiljen skulle kunna vara att föräldrarna får möjligheten att betala extra för den tid som behövs för att få livspusslet att gå ihop.

En annan lösning skulle kunna vara ett regelverk som, inom rimlighetens gränser, tillåter småbarnsföräldrarna att ha barnen på förskolan trots att de inte arbetar. Ett regelverk som förbjuder föräldrarna att åka på shoppingresa till Ullared över dagen medan barnen är på förskolan men som möjliggör att de får köpa en liter mjölk i affären på väg till hämtningen.

I dagens Sverige är det inte alls ovanligt att familjebildningen sker långt ifrån där man är uppväxt och där släkt och familj finns. Att båda föräldrarna arbetar är också mer regel än undantag. Det borde dagens regelverk uppdateras utefter.