Låt inte djurrättsaktivisterna få härja fritt
Numera klassas djurrättsaktivism som våldsbejakande extremism, enligt en färsk rapport från Center mot våldsbejakande extremism som GP tagit del av.
Det är bra att frågan tas på allvar, för alldeles för många som arbetar med djur lever i skräck utan politikerna verkar bry sig. Forskare, butiksägare och bönder har alltför länge tvingats acceptera mordhot och trakasserier utan att polisen har haft verktyg nog att ingripa.
Justitieminister Morgan Johansson (S) sa i mars 2019 att: "Vi kan inte acceptera att lantbrukare trakasseras" och utlovade en utredning. Men sedan dess har föga hänt. Riksdagsledamoten Kjell-Arne Ottosson (KD) frågade 26 november när ministern tänkte sätta igång den där utredningen, men fick först 6 mars svaret att "beredning av frågan pågår". Först i maj kom Johansson med besked om att en tjänsteman på departementet ska se över straffbestämmelserna för brottet olaga intrång.
Sömnigt, minst sagt.
Att aktivisterna är farliga går inte att blunda för, liksom att de själviskt ger blanka f-n i vad som bestämts i demokratisk ordning.
En av de mest aktiva, Richii Klinsmeister, är tidigare straffad för inblandning i grova attacker där lantbrukare utsatts för mordbrand och olaga hot. För honom är djur är lika mycket värda som människor och därför kallar han bönder, jägare och pälsförsäljare för bödlar och förtryckare.
Han och organisationen Djurfront förnekar att de använder hot och våld, men samtidigt menade han i en intervju att: "Bara för att något skulle vara olagligt innebär det inte automatiskt att det är fel".
Tänk om alla tänkte så...
GP avslöjade förra året att Djurfront hade organiserat medlemmar att söka upp och hota lantbrukare i deras hem.
Denna gräsrotsaktivism har sannolikt lett till att forskare i Lund i maj fick brev i vilket ett rakblad i, och att en annan forskare fick en dekal uppsatt nära sin bostad med texten: ”all skada emot djur kommer möta kompromisslöst motstånd”.
En kvinna som driver en butik i Helsingborg där hon bland annat säljer kläder med pälsdetaljer, har sedan 2018 varit hårt ansatt. Svartklädda och maskerade personer har stått utanför; ibland har de haft på sig blodiga djurkläder och skrikit mördare. Aktivister har mordhotat kvinnan, filmat kunder, uppmanat folk via sociala medier att trakassera henne och startat fejkade konton på porrsajter.
På lördag ska det demonstreras än en gång. Djurfront har hittills inte heller denna gång ansökt om tillstånd och polisen har tidigare ändå inte ingripit, med hänvisning till att demonstrationsrätten är stark. "De har rätt att yttra sin åsikt", sa en lokalpolis till GP.
Den typen av flathet kan inte accepteras; lagstiftarna måste hitta vägar att skapa trygghet. Visst är yttrandefrihet viktig, men var går gränsen för ofredande, hot, förtal eller ärekränkning? Vad tillåter våra politiker?
Man får i en demokrati med åsiktsfrihet naturligtvis vara kritisk mot djurhållning, men det ger ingen rätt att ta till våld eller trakassera. ”Det är precis de gränserna som måste bli tydligare och dras upp”, sa Morgan Johansson (S) till TT.
Det är välkommet. Men att hans utlovade utredning blev en uppgift för en enda tjänsteman bådar inte gott. Tar han verkligen frågan på allvar?
I Västsverige samordnade polisen sitt arbete och sett till helheten i stället för enskilda brott, vilket gjort att de har kunnat rubricera brott som olaga förföljelse, som ligger betydligt högre på straffskalan. Så borde polisen arbeta även andra delar av landet. Dessutom behövs sannolikt generellt högre straff samt maskeringsförbud.
Det är inte gulliga djurälskare vi har att göra med, utan brutala, egoistiska våldsamma extremister. De kan inte bemötas med ett "jaha". Deras offer förtjänar beskydd.