Anders Gustafsson: Låt oss tala om det riktiga vansinnet, Per Bolund
Att subventionerna till elbilar och laddhybrider kommer att upphöra rörde upp känslorna i det rödgröna lägret. Längst gick Miljöpartiets Per Bolund som menade att det är ”vansinne” och ”fullständig galenskap”.
Men det vansinniga är inte att klimatbonusen nu försvinner – utan att man har kunnat få upp till 70 000 kronor från skattebetalarna för att köpa en lyxbil som exempelvis Tesla.
Är det röd rättvisa? Är det grön politik att subventionera bilar?
Att ett pristak på 700 000 kronor för att bilen skulle vara aktuell för bonus infördes i somras är en klen tröst ur fördelningsperspektiv.
Problemen med klimatbonusen, som är bonusen i bonus-malus-modellen, är väl kända och belysta av statens expertmyndigheter, Riksrevisionen och Konjunkturinstitutet.
I syrligt tonläge påpekade Konjunkturinstitutet i sin kommentar till den förra regeringens senaste höstbudget att myndigheten ”vid flera tillfällen framfört att bonus-malus-systemet har brister, inte minst i relation till EU:s politik på området, och bör avvecklas framöver.”
Kritik framförd inför döva öron – fram till nu.
Kritiken från KI handlar om att EU:s reglering på området funkar på så sätt att det finns ett mål som biltillverkarna måste nå – eller få kraftiga böter. Om det säljs fler elbilar i Sverige så kan biltillverkarna sälja färre i övriga EU. Vilket tillverkarna gör för att de sparar massor av pengar på det sättet.
”För att tala med Greta Thunberg kan man alltså konstatera att regeringen i den här frågan lyssnat på experterna.”
För att tala med Greta Thunberg kan man alltså konstatera att regeringen i den här frågan lyssnat på experterna. På KI arbetar många duktiga miljöekonomer.
Riksrevisionen har dessutom konstaterat att stödet har höga samhällsekonomiska kostnader och att ”kostnaden per utsläppsminskning för en klimatbonusbil är ungefär fem gånger högre än nuvarande koldioxidskatt”.
Mest uppseendeväckande är dock att systemet har lett till en omfattande export av subventionerade elbilar och laddhybrider. Dagens industri rapporterade 2020 att en av tre klimatbonusbilar går till utlandet efter i genomsnitt två år. De flesta hamnar hos norska ägare.
Sveriges Fordonsverkstäders Förening menade så sent som i maj i år att en generalagent har tagit ut drygt 28 miljoner kronor i klimatbonus under ett par år för exportbilar. Det handlar om helt nya bilar som registrerats, ansökts om klimatbonus för, ställts av, fått klimatbonus, ställts på och exporterats utan att ha gått en enda meter på svensk mark!
”Svenska skattebetalare har på så sätt lagt miljard efter miljard på den gröna omställningen i Norge, ett av världens absolut rikaste länder.”
Svenska skattebetalare har på så sätt lagt miljard efter miljard på den gröna omställningen i Norge, ett av världens absolut rikaste länder.
Är inte det, om något, vansinnigt?
Framtiden för elbilen ser glädjande nog ljus ut. Teknikomställningen är på detta område i full gång och är kraftfull. Utmaningen framöver kommer att vara att se till att det finns en utbyggd laddinfrastruktur och att det finns tillräckligt med fossilfri el att ladda alla elbilar med.
Men klimatbonusen kan vi med gott samvete avskaffa.
